Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag såsom "civis academicus"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skämtet och glädjen smittade, och omsider blef
sjelfve den rigoröse Petter Magnus en smula mera
liflig och meddelsam. Hela hans bemödande gick
emellertid ut på att, såsom ju också rätt och
tillbörligt var, ådagalägga den ömmaste omsorg om
»pappa», hvilken trifdes förträffligt bland de glada
gossarne, å hvilka samtliges vägnar August P. vid
första glaset anhållit att hedersgästen, lagets senior,
ville blifva »farbror» för dem alla, något som med
tacksamhet emottogs och med åtskilliga bägare
beseglades.
Plötsligt blef det tyst i salen, de unge männen
foro med pekfingrarne genom håret och jemkade på
halsdukarna; från man till man lopp en hviskning:
»professorn kom mer!»
Aldrig hade farbror Petersson förestält sig, att
öfverstepresterna vid det akademiska vetandets
uppsvenska altarhärd voro så gemytliga och nedlåtande
i sitt sätt att vara. Här var nu t. ex. denne
professor Cornelius. Såg han icke ut alldeles som en
vanlig dödlig, knappast så styf som skoladjunkten
i —x. Med hjertlig välvilja tryckte han farbror
Peterssons hand, lyckönskade honom till en son,
»som efter att ha varit en prydnad vid universitetet
tvifvelsutan skulle bli en pelare för kyrkan.»
Härefter hälsade han vänligt på Petter Magnus sjelf och
de andre unge männen, med en lärd mans förlåtliga
distraktion bugande sig mycket djupare än de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
