Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutad lek af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
121
Snart kom Per smygandes efter. Han hade en
idé, som han mäste anförtro åt henne, — Nina kunde
för resten gerna få höra den, hon också. Nina, kom
ett tag!
Nina kom med sin apa. Ja, o, så roligt! Hon
hoppade högt i vädret och apan dansade med på sin
lina. »Akta djuret, akta min älskade markatta!» Mean
ville ta den, — »vänta skall du få se» — Nina höll
emot, och innan de visste ordet af lågo de båda
två på golfvet, stora och lilla syster, brottandes och
kiknande af skratt.
Per kastade sig öfver dem med ett indiantjut.
Det var skojfriskt! Det var precis som förr i verlden
innan Mean blef förlofvad.
Mean bara skrattade, o, hvad hon skrattade!
Hon tänkte, på ingenting annat än att hon var så
lycklig och så glad, så der öfverdådigt glad, färdig
till hvilka galenskaper som helst.
De tre barnen lågo på golfvet, skrikande af
glädje. Per hurrade och dängde dem om öronen
med en soffkudde och jublet stod i högan sky.
Ett ögonblicks andhemtning! »Att ni ska föra
ett sådant väsen, barn, när här är främmande.» Men
när modern upptäckte att Mean var med, sade hon
ingenting utan gick genast ut igen.
Det var så länge sen hon lekte med småsysko-
nen, och det var så gräsligt roligt. Det var julafton,
vi ska roa oss, kom ska vi dansa kring granen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
