Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historian om hur Klockarns Pälle handterade fyrahanda eldvapen af August Bondeson - 2. Fyrpipiga revolvern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
Nu vippade Pälles arm ända som en stake, som
står i en skarp ström. Men Pälle visste råd, han
lade sig på knä och satte revolvern tätt intill
källingens hufvud. Men så var han tvungen till att
titta bort ändå, för tvi! — — —
»Pom!»
Pälle träffade — inte katten, men alegrenen.
Grenen small af, katten i väg med strumpeband och
gren bort öfver plöjningen.
Ih! — Pälle vred om revolvern och spände i
samma ögonblick. —
»Pom!»
Kulan susade rätt öfver mitt hufvud. Och det
säger jag, att aldrig har jag varit så nära att få se
de små änglarne som då. Hu! Men jag hade inte
tid till att bli rädd, innan det var för sent.
»Det är alltid otur med att skjuta kattor!» tyckte
Pälle.
När vi kommo fram till klockargården igen, så
låg källingen där i sängen, med strumpebandet och
alegrenen, och höll på med att slicka sig hvit.
Klockarns Pälle hade mistat lusten att skjuta på kattor of-
tare, han tog aldrig någon förtjänst ifrån kältringarna.
Men länsman Petrells fyrpipiga revolver med
mässingspiporna, den sålde han på nästa söndag för
fyra riksdaler; han tyckte, det var bra liten fröjd att
ha en sådan där, som en inte kunde träffa med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
