Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefonfröknar och brandsoldater. Tidsskildring af Claës Lundin. Med teckning af V. Andrén och silhuetter af E. Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platsen. De voro hesa af kommenderandet, genomvåta,
uttröttade, rakt förbi, men de hade gjort sin pligt. De
hade »varit med» om en eldsvåda. Det hade de
gapande folkhoparne också. Folknöjet var till ända.
»Tänk», sade en gång en förståndig person, som
dock naturligtvis icke kunde af hålla sig från att sjelf
deltaga i nöjet, »om vi kunde få ett ordentligt
eld-släckningsmanskap som tillkallades genom telegraf.»
Det tyckte man vara en vacker tanke, men
opraktisk. Det skulle för det första vara allt för dyrt och
»inte precis lämpa sig för våra förhållanden». Det var
med det »ordentliga eldsläckningsmanskapet» som med
spårvägarne. För femton år sedan sade en ännu
lefvande ingeniör till mig:
»Stockholm kan aldrig få spårvägar. Här är
marken allt för kuperad.»
Men så fingo vi både spårvägar och ordentligt
släckningsmanskap, riktigt utomordentligt till och med.
Ingen enda annan stad på jorden har ett bättre
eld-släckningsväsen än Stockholm nu för tiden. Hvem
skulle väl ha trott det ännu i början af förra
århundradet? Och detta »väsen», behöfver icke något oväsen
med klämtningar och kanonskott. Det tillkallas helt
och hållet i det tysta, nu mera äfven genom telefon,
skulle jag tro, der sådant behöfves.
I blinken äro manskap och hästar färdiga att
rycka ut. Och så bär det af. Blixtens hastighet är
stor, men Stockholms brandkårs är icke heller liten.
Se upp! Det gäller lifvet, om ni ej håller er undan.
Tro er icke i säkerhet, om ni går på Brunkebergstorg,
i samma ögonblick brandkåren rycker ut vid Johannis
kyrkogård. Innan ni hinner upp på gångbanan, är den
susande, brusande stormen öfver er. Innan ljudet af
varningstrumpeten hinner edert öra, är den vilda
jag-tens eldfnysande hästar i eder nacke, deras hofvar på
eder kropp. Bilden af den största hastighet kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
