- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
111

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valse des roses. Af Gustaf Gullberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och han kunde icke dansa ... och hon fans der
icke, och han stod ensam, ensam som vanligt. Hvad
hade han här att göra?

Han smög sig ut i tamburen, varm fast han stått
stilla; kastade sin öfverrock på armen och skulle just
gå, då valsen slutade; han stannade. Han kunde ju
se på dem; de skulle passera dörren der han stod,
för att komma till serveringsrummet. Tids nog hann
han äta sin enkla supé i våningen inunder, tids nog
skulle han komma hem, der det var tomt och ödsligt.

Så kommo de, arm vid arm, varma, flämtande;
solfjädrar och näsdukar viftade svalka mot glödande
kinder och blottade, böljande bröst.

Endast en af de unga var icke decolleté; och
hon var klädd i grått. Det passade henne icke, icke
alls, till hennes blonda hår och bleka men vackra
ansigte. Hur kunde man kläda sig så smaklöst? Men
så gled hans blick högre upp och han fick se hennes
ögon, gråblå, obetydliga ögon, men som hvilade på
honom med ett uttryck af undran och stilla
beklagande. Så var hon förbi. Icke var hon så smaklöst
klädd. Hvad hon såg god ut. Hvem kunde det vara?
Hvem, hvem?

Skulle han stanna? Ahnej, hvartill tjenade det.
Han var hungrig.

Och medan de unga der uppe svalkade sig med
glace och isvatten, satt han i matsalen inunder, ensam
äfven der, vid en dålig kotlett, som han åt utan att
veta det. Hans tankar voro borta, långt borta, hvar,
det visste han ej sjelf. Men så började taket gunga,
och ljuskronan öfver matbordet dinglade och
skramlade och det lät som om en flock drängar i grofva
träskor eller jernsmidda stöflar marscherat i takt der
uppe. Fy, hvad det lät! Kunde de dansande vara
så tunga? Det var riktigt obehagligt. De dansade
fransäs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free