- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
84

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge är gift. Af Georg Nordensvan. Med 6 teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kråkor och dunkade i dörren, tills jungfrun kom och
makade dem tillbaka på mattan, hvarpå krypandet
började å ny o.

Så skulle Figge arbeta i atelieren, Det gick också
på det vanliga sättet. Han satte fram den ena
påbörjade taflan efter den andra, gjorde en ändring här
och skrapade ut ett stycke der, flyttade så bort duken
och sökte fram en annan; drog fram raderingar, sköt
undan dem.

Allt sedan han slutat de båda ur menniskor nas
porträtt, hade det varit stört omöjligt för honom att göra
någon nytta. Men så hade det varit ett arbete, som
tog hans hela energi i anspråk. Han målade dem i
grupp — de skulle leka i atelieren och Adam skulle
storskratta, hvilket var karakteristiskt för honom. Men
när paletten kom fram, fick ungen en känsla af att
detta var något mycket allvarligt — hvilket för resten
visade intelligens hos honom — och så blef också
han orubbligt allvarsam. Det hjelpte inte att mamma
och jungfru-exemplaret visade fram alla leksaker de hade.
Först när Figge tog på sig sin gamla fez och lösnäsa
och gjorde de mest omöjliga grimaser åt den lille,
nödgades denne skratta, och när Adam blef vemodig
igen, måste hans pappa hoppa kråka framför honom
mellan- hvarje penseldrag.

Men nu var taflan afslutad — det vill säga
öfver-struken och kasserad och ’pappas näsa’ upphängd på
väggen bland andra dekorativa prydnader, medan
pappa sjelf gick och pinade sig med att tänka på
den eller den detaljen i den omöjliga, uppgifna
studien.

Hela tiden tjöto ungarne ute i salen, bultade på
hans dörr och skreko »Fidde».

Deras första glada morgonkonsert var öfver, och
nu var det inte roligt längre att lefva. Ett gnäll utan
ända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free