Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Sverige. Ett par blad ur Egron Lundgrens anteckningar - Hästängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan på afstånd sprittande abborrar lekte och
hoppade i solskenet. Ty jag fiskade icke, men
barndomsminnen simmade omkring, skämtsamt dykande, leende,
vinkande, blinkande som syner i en förtrollad spegel.
Än tyckte jag mig igen se hur gamle »nådig öfversten»
i sina kängor och med sin militäriska mössa satt och
betraktade bina omkring halmkuporna, tyst och stilla
och försänkt i tankar på Voltaire och Swedenborg, på
»tröst för den brottslige» och hvarför »tigrar och
vargar också skola vara», eller hörde jag honom gifva
sina order till inspektor Löfberg i fähuset, som en
kommendant på ett litet Gibraltar, med några kor till
besättning och en häst och hunden Lafs, allesamman
respektabla veteraner, – utom regementsmusiken
– jag menar grisarne.
I gröna hagarne rundt omkring dallrade ljusa
silfverbjörkar emellan doftande enbuskar och
allvarsamma tallar, ända ner till de gulnande kornåkrarne,
der blåklint och vallmo nog nickade åt hvarann hela
dagen utan att det ändå blef bröllop, hur än
prestkragar och klockor i öfverfiöd stodo till reds.
Långt bort syntes här och der emellan dikena
skepnader som voro menade att böra misstagas för
lefvande figurer – en trött gubbe, krokig och med
slokig hatt, i hallonbuskarne en hvilande herdinna i
styfkjol eller jägaren med sin bössa och fiskaren i
vassen. Närmare betraktade voro dock dessa gestalter
icke annat än stora kullerstenar, uppstaplade på
hvarandra med en gärdesgårdsstör eller ett metspö och
lefvande voro de aldrig, om icke i
midsommarnattsdrömmen.
Så länge överstelöjtnanten lefde, var det icke
ovanligt att slägten samlades ute på Hästängen
omkring den oförgätlige, alltid glade och liflige gubben i
frihet och fröjd och rolighet – åtminstone ett par tre
tunga vagnar, fulla med barn och ungdom, gifta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
