Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången / 234 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1889—oktober 1890. Af Emil Svensén - Kalle Scharp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller mindre saftig historia, att han till sist trodde,
att dess bärare var en mytisk personlighet och,
liksom de flesta sådana, aldrig funnits till. Så stod det
kända namnet åter en dag i bladen, men den gången
var det icke i någon skämtesaga. Det var en större
skämtare, vår gamle vän med lien, som kommit och
gjort slut på skådespelet; och det är sagdt, att han
den gången kom som en befriare. Huru den
bortgångne har fylt sin roll, eller hvad hans borgerliga
gerning var i lifvet, det hör ej, hit. Men nog fick
han i rikt mått erfara, hurusom det stundom händer,

»att glädjen brister För de så kallade humorister».

Hans skämt var oftast mustigt, ej sällan cyniskt.
Men bland en centner grofhet hade han dock ett uns
kvickhet att bjuda på, när han bara ville. Och då
förstod han att träffa den pösande drygheten, den fåfängt
sig kråmande dumheten, det sippa pryderiet, träffa
dem med sina mest svidande snärtar och på deras
sårbaraste och mest ömtåliga ställen. Narren och
skalden vardt det ju gifvet att säga sanningen här i
verlden, och om sanningens väg är törnströdd för
skalden, så vandrar väl ej heller narren på rosor
fram genom lifvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>