Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skansen. Af Hugo Samzelius. Med vignett af A. Sjöberg samt nio illustrationer efter fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kupoler erinrande kropp får ett synnerligen
karakteristiskt utseende.
Från branterna vid Håsjöstapeln har man en
hänförande grann utsigt: strax nedom ligga
bergssluttningarna, bevuxna med frodiga ekar och utgrenade
furor, längre bort speglar Djurgårdsbrunnsvikens blanka,
breda vatten med det vackra, undangömda
Skogsinstitutet, de allvarsamma gardeskasernerna och
Ladugårdsgärdet der bakom. At venster synes hela vår
sköna hufvudstad: närmast, utefter Strandvägen, det
moderna och eleganta Stockholm från de sista
decennierna, fjärdarne och saltsjön, sedan bortom allt detta
de minnesrika stadsdelarne och kvarteren med sitt
virrvarr af hustak, skorstenar, torn och kyrkspiror.
I fonden ligger konungaborgens väldiga fyrkant, längre
åt höger det fantastiska, högresta telefontornet. Här
uppe, framför hela denna härliga, omfattande vy, kan
man frestas att sitta timmar igenom och blott skåda,
skåda och beundra, medan arbetsdagen skrider
der-nere i den sorlande storstaden och vestermolnen så
småningom tätna för att öfverväldiga solen, åt
hvilken den bäddat i sina skimrande gemak.
Från Håsjöstapeln löper vägen åt venster till
Kyrkogården. Här finnes att bese en samling
handsmidda, antika jernkors från åtskilliga provinser,
exempelvis Vermland, hvars fmnbefolkning fordomdags
gerna försåg korsen med en del löfhängen och vridna
sirater, hvilka jemväl forekommo i Norrbottens
finn-socknar vid gränselfvarne. Härifrån går stigen förbi
bergsklackar med ett påbörjadt »alpinetum» (botanisk
trädgård, innehållande fjellväxter) ned till Hjorthagen,
inom hvars höga stängsel vi skymta tvenne graciösa
hjortarter: dof- och canadahjort. Både dofhjorten med
sin gråbruna, blänkande hud och de ljusgula
ocell-fläckarne samt den något mörkare canadahjorten
synas trifvas särdeles väl här och hafva blifvit mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
