- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
44

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margot. Novellett af Hjalmar Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barns, inramadt i långa lockar efter den tidens mod
och med en ljus och klar blick.

* *
*

Några dagar senare hade vi sällskap på
hemvägen från en bjudning.

Birch bodde vid Strandvägen.

Det var en kylig natt i början af oktober. Månen
var uppe; det blåste en kall och fuktig vind.
Blasieholmskomplexerna bildade en mörk massa, hvars brutna
och regellösa öfverkant tycktes vilja gripa fatt i
skyflockarna, som rastlöst drefvo fram öfver en djupblå
grund. Nybrovikens tjocka och stilla vatten speglade
en bred, glimmande mångata i oljiga ringlar, och
utmed kajen reste skutorna en gles och orörlig skog af
master och tackling. I de öfre luftlagren var det hast
och brådska; molnen jagade hvarandra från väster
till öster för att borta öfver Djurgårdstrakten tätna
till en låg och svart vägg. Det var som om
himmelen varit stadd på uppbrott, på resa, på flykt.

Det var sent, och Birch föreföll trött.

»Låt oss raska på en smula», yttrade han. »Det
är inte nyttigt med månsken. Man sofver dåligt efter
en månskenspromenad.»

»Kanhända . .. Det är vackert emellertid.»

»Åhja. Solen är vackrare.»

Vi fortsatte ett stycke under tystnad. Staden
sof rundtomkring oss. En poliskonstapels fasta steg
mot gatläggningen, med klackjärnen i stenarna... ett
gällt skratt ur en gränd . .. ljudet af ett tungt åkdon,
som rullade någonstädes långt borta. . .

Birch tog upp sin tankegång på nytt och
fortsatte i en ton midt emellan skämt och allvar:

»Solen är nämligen sannare och framför allt mera
aktuel. Den hyllar det nya, det fraicha, det
närvarande, det som vi också måste hylla för att inte bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free