- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
124

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig snö. Berättelse af Frans Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ändå kan det finnas både friskhet och värme kvar
under den tidiga snön. Den enda skillnaden — och
den är icke så liten! — är den att denna tidiga snö,
den smälter icke som snön i naturen. Nej, har den
en gång fallit, så ligger den också kvar; men det
behöfver icke vara is i blodet och frost öfver känslorna
för det och det kan till och med blifva både vår och
sommar i ett sådant sinne, om också ytan fortfarande
bär spår af den tidiga vinterilen. Det är om en
sådan tidig snö, som jag vill berätta en liten historia.
* *

*



Han hette Edvin Bark och var en tämligen
underordnad tjänsteman i ett af hufvudstadens ämbetsverk.
Men hans inkomster voro rätt goda, och med det
ordentliga lif han förde, räckte de godt till och
lämnade äfven ett litet öfverskott, som han dock mest
använde för att skaffa sig böcker och taflor.

Han var omkring fyrtio år och hade ett friskt
och välvilligt tilltalande ansikte och ett par lifliga grå
ögon, som blickade klart och rätt fram ut i lifvet, om
de också emellanåt hade liksom en lätt slöja af vemod
öfver sig och tycktes leta efter någonting som syntes
vara långt borta och som han väl aldrig hoppades
att få se närmare. Men det låg ingen bitterhet i
minen; — hela hans utseende bar prägeln af en lugn
resignation och han såg ut att trifvas i den värld, i
hvilken han blifvit placerad på en blygsam och
undanskymd plats.

Han var tämligen lång och gick mycket rak med
högburet hufvud. Men det var ingenting stelt eller
ansträngdt i hållningen eller gången; de föllo sig helt
naturliga och väckte därför heller icke något
uppseende. Men hvad som väckte så mycket mera undran
vid första betraktandet, var hans hår, som var nästan
alldeles hvitt. Såg man honom första gången bak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free