- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
151

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - In memoriam. Af Ernst Beckman. Med Viktor Rydbergs porträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lön : han undgick oftast de otaliga själsödande småhugg,
som pläga suga deras blod, hvilkas plats är i tumultet
och handgemänget på slagfält, där intressekampen måste
bära en mera personlig prägel och där icke ens de
bästa föresatser alltid lyckas att skilja mellan person
och sak. Han undgick äfven härigenom sår från ett
för-giftadt vapen, hvilket ofta med framgång riktas mot dem,
som föra de förtrycktes talan. Dem plägar man,
förmodligen dömande andra efter sig själf, underlägga
dåliga bevekelsegrunder: de jaga efter popularitet, deras
sträfvan är att samla sig politiskt kapital. Men på
den fläckfria sköld, som Viktor Rydberg lyfte »till
värn för denna världens små», föll icke ens skuggan
af misstanke. Att medkänslan med de små allt mera
vardt den medelpunkt, kring hvilken hans tankar och
hans diktning kretsade, föreföll så mycket naturligare,
som man visste att han själf i sin ungdom druckit
djupt ur fattigdomens och umbärandets bittra, men
för de unge hälsosamma bägare. Äfven när striden
fördes öfver på områden, dit endast det högt bildade
fåtalet kunde följa honom, kände dock de, som
tillhörde de fattiges och betungades stora samfund, att
han stridde deras strider och af egen erfarenhet
förstod dem. Och jag har af deras egna läppar hört
att vid mången af de skapelser som sväfva så att
säga högt öfver deras hufvud, deras aning hört från
fjärran suset af skönhetens vingslag, bärande tröst och
glädje till deras hjärtan.

Denna skönhet var, äfven den, ett värn mot
skaldens neddragande i sådan bitterhet, som annars plägar
följa klasskampen äfven på andens fält. Skönheten,
liksom löjet, det äkta nämligen, försonar. Och denna
skönhet genomskimrade allt hvad som föddes af hans
snille, ej blott när hans tanke smyckade sig med
diktens rosor eller lyftes på bönens och tillbedjans
änglavingar, utan ock då, när den drog filosofens fotsida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free