- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
171

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsminnen. Af Per Hallström. Med 6 teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Claes Henrik (förtjust): »Det var lögn, det var
lögn. Man pratade. Du själf, du själf!»

Otto (fortfar i brutal beundran): »Nej du, du
var en tusan! Jag vet inte hvad det var som gjorde
dem så galna i dig. Du var rak i ryggen och hade
axlar som en major och högt bröst, och så det där
tusan djäfla under mustaschen. Du kunde våga att
ha mustasch du, fast du var civil.»

Claes Henrik: »Än du, än du, kära bror!
Lockar vid öronen och Schamylstöflar. Var di inte
galna efter dig? — Ja, kan du äta lamkött utan
samvetskval ännu i dag?»

Otto (kråmande sig, så att han skrattar ned i
sin egen krage): »Hä, jag begagnar dill, bror; det tar
bort skruplerna!»

Claes Henrik: »Håh ja! Jag kommer tillbaka
till hvad vi talade om nyss. Ungdom, ungdom! Det
är något det. Visst säger di, att mannaåldern,
mognaden, allvaret, det högre värdet . . . Men hvad är
det mot ungdomen?»

Otto: »Vår ungdom ja! Då ja! Vi hade blod
i oss vi, inga bleknosar va’ vi. Kände och sjöng,
fruktade Gud och ärade kungen. Hade något att
sätta högt, grät och skrattade, lärde oss veta hut och
blef någonting. — Och så’na tal! Aldrig mer!»

Claes Henrik: »Ja, är det inte det, jag alltid
tyckt, att tal hör man aldrig nu. Så platta, opoetiska!
Då rullade de fram liksom med fyra hästar för. Tal
för förmän, var det inte som till Gud fader själf, så
upphöjdt? Nu, nu är det, som om di fick dåligt
be-taldt för att göra det. Du, du Otto, när du fått
några glas Trinidad! :— Och minns du Kille, tokern,
som talade på hexameter för en femma?»

Otto (med högre röst än förut): »Ja, inte sant,
Claes Henrik, det värmer ens hjärta bara att träffas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free