Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyårsvaka. En stämning från Skansen af Hugo Samzelius. Med 5 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva infunnit oss vid i o-tiden på aftonen
för att hinna få stämningen inristad i linjer, som tåla
att täckas af andra utan fara att varda utplånade.
Stegen styras först till Bollnäsgården, i hvars
gästvänliga storstuga vi träda in för att se Luciabruden
och af henne få en glögg mot kylan. Hon
välkomnar oss på klangfullt norrlandsmål och beder oss sitta
ner utan all kruserlighet. Uppmaningen följes, och
vi bedja å vår sida henne att taga god tid på sig
med serveringen, så att hon ej i brådska tappar
något af de brinnande ljusen i sin krona och får vådeld
i sitt rika hår. Framme vid den vidlyftiga murspisen
sitta två fiolspelande dalmasar och fila med bukiga
stråkar en lustig valslåt från hembygden — det
numret ha de öfvat i lekstuga vid Siljans stränder, det
märker man bara på den kläm, hvarmed de stampa
takten, så att de bollprydda strumpebanden slänga
dem om vadorna.
Från det varma rummet med gammaldags
gamman ut i den bistra kvällsluften, där skägget rimmas
och snön skriker under stegen. »Se upp» — ljuder
ett hastigt rop bakom oss. Vi hoppa åt sidan, och
förbi kör en scholaris i pulka efter ren.
Emellertid en mycket lättjefull och civiliserad ren, som
mist en dryg del af sin ursprunglighet, eftersom han
springer mycket säfligt trots kylan och aldrig tager
annan väg än den man här lärt honom. Men så är
också verkan af dessa Skansenrenarnes egenskaper å
andra sidan den, att hvilken liten fin
Stockholmsfrö-ken som helst törs vedervåga en färd efter fjällens
raske trafvare. Eljest har nog den idrotten äldre anor
i hufvudstad en än man i allmänhet känner till, och
redan Karl XI berättar i sin af biskop Nordin utgifna
dagbok, att han och kronprins Karl den 7 mars 1696
åkte med »Rehn-djur och Adtje» (akja) mellan
Stockholm och Järfva. De måtte då hafva fått smak på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
