Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusa nätter. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag låg invid vägkanten. Klockorna hade
tystnat, det susade icke längre — allt var tyst och stilla,
så stilla, så underbart stilla! Tätt invid mitt
hufvud såg jag en liten klase hvita klockor, med en
svag, svag rodnad i botten af kalken. Hvad var det?
Jo, nu mindes jag — det var lingonklockor! Nej,
hette det lingonklockor? Mina«näsborrar vidgades —
öfver det gröna lingonriset gled det fram som en
mild, doftande andedräkt. Hvad var det? Var det
skogen som doftade — den stora skogsblomman ?
Jag såg den, — djupt inne i skogen stod den, den
stora skogsblomman, med röda ådror på de hvita
kronbladen, och andades, djupt och stilla, och dess
andedräkt gled doftande fram genom skogen.
Nej, nu mindes jag, — linnea, linnea var det, —
de små rosenfärgade, hängande klockorna på sina
späda stänglar. Och andra dofter kommo, blandande
sig med denna, korsande den, glidande fram som
osynliga strömmar öfver den svala skogsmarken.
Och från de täta kronorna med sina ljusa knoppar,
sina rosenröda kottar sänkte sig skogens egen doft af
barr och kåda, ren och förfriskande, liksom ett sakta
regn af vällukt.
Jag låg stilla och lyssnade. Och se, då bröts
tystnaden, — stillheten var endast skenbar, den
syntes mig inskränkt blott till platsen där jag låg;
men rundt omkring mig, öfver mig, i hela denna
värld af grenar och löfverk, af topp vid topp, resande
sig, orörliga, i den genomskinliga luften, var natten
vaken, den ljusa sommarnatten. Jag hörde den i
trastens växlande strofer, i bofinkens korta visa, i
löf-sångarens aldrig sinande ström af toner, i
nattskärrans spinnande, i den sträckande morkullans
knarkande, — ja, var det icke göken som gol långt borta.
Då den ena tystnade, svarade den andra, det var
som växelrop genom hela skogen, och jag låg stilla
Nornan i8qy. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
