Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sibyllan och hennes hus, och hon log ännu, när
de hunnit utanför porten. »Nå, hvad säger du?»
vände hon sig till negressen.
»Ja, hvad skall man säga?» svarade den svarta.
Hennes röst var skum, med ett källarhvalfs fuktiga
hålighet i klangen, och hon kunde många historier
om öfvernaturliga ting, ty hon kom från Mauritius,
hade tillhört slafvarnes hemliga föreningar och
sades syssla med saker, som man inte gärna nämner
högt; — hvem vet hvilka makter, som drifva sitt spel
i vädret, eller hur godt mången gång kan vändas i
ondt, därför att man yttrat ett ord i otid?
Blotta ljudet af hennes stämma jagade
munterheten från den unga flickans ansikte: »Tror du, hon
hade en aning om hvem jag är? Jag skulle bli
otröstlig, om hon fick reda på att en Heredia —»
»Var icke rädd, mademoiselle», tröstade negressen.
»Hon vet ingenting. Vi kommo bara öfverens om
timmen.»
Hennes unga härskarinna gick tyst: »En
mörklagd dam min rival! Tag er tillvara för den ni
älskar .... Men jag älskar ingen», sade hon för sig
själf. »Min bekvämlighet älskar jag. Jag älskar
ostördhet, mitt enformiga dagliga lif. Jag låter minuterna
rinna som sandkorn ur min hand och har aldrig varit
så lugn eller så lycklig som nu. Hvad sökte jag
därborta i kväll? Hvad är det jag går till mötes?
Hvarför har jag så oroliga aningar?»
Hon tänkte blott på att påskynda stegen, hinna
hem, komma osedd upp i sina rum, gå till hvila i
sin stora snöhvita bädd under det lätta tyllnätet, som
fladdrade, när slafvinnan viftade henne till sömns. Hon
var icke van att befinna sig ute i mörkret. Gatans
tystnad genljöd inom henne, tycktes större, fullare,
mera främmande där. Hon gick med nedböjdt hufvud,
undvek att se natten och de små immiga stjärnorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
