- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
121

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon ropade högt i sin nöd, och negressen
skyndade till hennes sida. Hon kände till örter och
läkemedel, kraftigare än någon doktor visste om, och
kokade drycker om nätterna. Då hon tog dem, fick
den sjuka ro, och så stark var deras verkan, att hon
började kunna hålla sig uppe i timtal. »Jag är
friskare nu», skref hon en morgon till guvernören, »ett
besök af er skulle göra mig nöje», och när lakejen
ridit åstad med detta bref, slog en stråle af
förvän-ningsfull fröjd upp igenom henne. Det var en stor
stillhet på höjderna den dagen. Ett häftigt regn hade
kommit med upplifvande växling, azaleahäcken stod
hvit af knoppar, och kardinalfågelns röda bröst sken
i kokospalmens topp som en vajande blomma.
Marken behöll en lätt fuktighet, tindrande vattendroppar
darrade i filaosträdens långa, glesa barr, och öfver den
friska jorden hvälfde sig himlen i hög, blå, lycksalig
klarhet.

Om hon lyfte upp sitt hufvud, kunde hon se
bergskammarnas eviga snö, men hon drogs blott mot
staden vid den blå oceanen. Med bultande pulsar
satt hon och såg ned, och floder och lianomvirad skog
kastade sig utför branten med hennes tanke,
strömmade, doftade, blommade emot ett möte.

»O, min käraste», tänkte hon, »jag väntar dig.
Min själ är som en flod, den där ilar till dig, och
minnet af din röst sänker sig med ljuf domning ned
i mitt hjärta. Hvad skiljer oss? Hvarför lefva vi så
långt ifrån hvarandra? Du kommer, och intet
förråder min glädje, du går, och med dig går mitt lif.
Jag tiger, tiger, men om du stod inför mig i detta
nu, skulle min tunga tala och hela min varelse ropa,
att du är min älskade och min afgud.»

Hon hade ej fått svar från sin make, ty tjänaren
återvände utan att ha träffat guvernören, men hon
trodde han skulle komma fram emot kvällen, och när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free