Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrämsel. Skizz af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd för någon som för er. Ni kunde peka på mig
och säga: »Hon är ingen komplett människa. Där
är felet! Och alla skulle ha sett det, hur väl det än
var doldt. Och det finns ingenting som växer som
något sådant. Det skulle ha skymt undan hela min
varelse, så att ingen sett mig själf, bara det, ’felet\
Jag vet det af erfarenhet. Och ni kom just i en
tidpunkt af mitt lif, då jag inte ville bli undanskymd,
åtminstone för en, för jag trodde inte han kände mig
ännu.»
Hon höll upp.
»Men han gjorde det», — återtog hon. »Och
fastän han nu vet af felet, ser han inte det, bara mig
själf. Så nu kan ni gärna gå och tala om det for
hvem ni vill, för alla som ni inte redan sagt det åt.»
Yi stodo tysta mätande hvarann med blickarna.
»Om ni tror mig eller ej», sade jag slutligen, »så
har jag icke sagt det åt någon, inte ens åt min man.»
Därmed gick jag. Och aldrig har jag känt en
sådan tillfredsställelse, som då jag kunde slunga henne
de orden i ansiktet.
Jag ställde mig på nytt att betrakta spelet och
såg mig icke en enda gång omkring efter henne. Men
plötsligt kände jag hur någon tog min hand, hastigt
lyfte upp den och tryckte den mot en varm kind.
»Ni är god», ljöd en hviskning.
Och där stod Emmy Lindborg och log emot mig
ett Ömt, vekt och lyckligt leende, som trängde in i
mitt hjärta.
Då fylldes jag åter af tillfredsställelse öfver att
ha kunnat säga de där orden nyss. Jag tyckte att de
höjt mig och att de skänkt mig en skatt. Och det
grämde mig icke ett ögonblick längre, att jag förlorat
min makt öfver en annans väl och ve.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
