Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyssnandet. Några betraktelser af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medvetande af hvad som — inom vår egen lifsdag —
försiggår af mänsklighetens utvecklingsförlopp; ifall den
innebär förmågan att i tidens rörelser urskilja deras
stora syften och att i dessa syften finna egna
personliga lifsintressen, egna fröjder och sorger.
Ett finare öra skulle äfven hindra mången från
den nu ofta ofrivilliga lågheten att smäda den lilla
skara, hvilken på samtidens stridsfält alltid kan kallas
främlingslegionen. Historien är en stor
återuppre-pare. Den låter samma slags farhågor, samma slags
misstolkningar rotera kring hvarje nydaning. Och det
är därför just dessa farhågor och misstolkningar hvilka
stärka nydanar ens visshet att hans tanke är framtidens.
Men månne det alltid måste förblifva så? Skola icke
människorna en gång lära sig att med hörande öron
höra myllrandet af nya känslor och tankar, dessa hvilka
lika visst och lika omärkligt förvandla människolifvet,
som de otaliga lifsprocesserna i den yttre naturen från
en vårvecka till en annan förvandla jordens anlete?
Genom oförmågan eller olusten att lyssna till tidens
röster gick mången äfven förbi sin egentliga uppgift;
bekämpade sina verkliga vänner och ställde sig i led
med sina naturliga fiender.
Men hur skall man af människorna kunna vänta
att de vaket lyssna till det aflägsna bruset af tidens,
ofta så svårtydda stämmor, när de ännu icke ge sig
ro eller rätt att lyssna till rösterna i sitt eget inre?
De flesta människor lefva hela lifvet igenom i
yttre disharmoni med sina inre kraf, sina verkliga
behof, sina bästa önskningar. Stundom hafva de af
en bitter nödvändighet tvungits härtill. Men ofta,
mycket oftare än de själfva ana, hafva de kommit i
detta läge, emedan de lättvindigt lämpat sig efter de
yttre omständigheterna och nedtystat den inre röst,
hvilken manat dem att omdana omständigheterna.
De blifva Aladdin-lampans slafvar, emedan de försummat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
