- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1901. Tjuguåttonde årgången /
70

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåtan. Af yane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ja, det är bara det, att de stängt springvattnet»,
mumlade den unge. »Eljest är det sig likt.»

»Du vill väl inte, att bladen skulle ha vissnat
och att solen skulle ha mist sitt ljus?» frågade den
mörklagde.

Han gick och såg upp i lönnarna, som kantade
bägge sidor af trädgården, och då han icke fick något
svar, sopade han de nedfallna blommorna från ett
mycket gammalt säte af sten:

»Här ha människor suttit och skrattat och gråtit
före oss, och det är troligt, att folk kommer att sitta
här efter vår tid också. Allt glider, glider utför en
oändlig flod.»

Ynglingen sade ingenting. Han gick bara fram
och tillbaka. Mellan de mörka stammarna glänste
den solbelysta fliken af en damm, och vände han sig
mot den stora marmorrundeln på gräsplanen, där
springvattnet brukade porla, såg han slottet med dess
stentrappa och höga, brutna tak.

»Det är inte åtta dagar sedan hon stod där nere
vid dammen», utbrast han, »och nu ligger hon
däruppe bakom de stängda luckorna, ett barn på sexton
år. Döden —» Han skakade de knutna händerna:
»Det är en gåta. livad tjänar det till? I dag går
jag här, men i morgon? Hvar är jag då? Utplånad,
borta... Hvad betyder det, att jag lefver, när det
hela mynnar ut i något så meningslöst?»

»Meningslöst?» sade den andre. »Ja, jag vet
inte, om det skulle vara mer mening i att aldrig
undra, hvarför man är till? På andra sidan om de
stängda luckorna är det kanske nytändning och
fortvaro af detta ena — lif, lif, lif.»

»Eller... nirvana», mumlade ynglingen.

Mannen med det gråsprängda håret smålog för
sig själf:

»Ja — i ungdomen älskar man det absoluta. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1901/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free