Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck och hans Atlantica. Ett tvåhundraårigt nationellt minne. Af Emil Svensén. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina högflygande spekulationer öfver det gamla
Egypten och dess hieroglyfer. I en sådan tid måste
Sveriges nyvunna storhet verka mäktigt äggande på en
.ande af liknande skaplynne. Nu var det, som Olof
Rudbeck, under det han bistod Verelius med
utarbetandet af en karta till hans öfversättning af
Her-vararsagan, kände sig gripen af den tanken, att hans
rätta kallelse vore att sprida nytt ljus öfver sitt lands
urhäfder och genom deras studium öppna för dess
folk nya och oöfverskådliga synvidder.
Till Norden och särskildt till Sverige hade redan
den gotiske häfdatecknaren Jordanes förlagt folkslagens
verkstad och vagga, och det var ur hans krönika,
som bland annat Johannes Magnus hämtat det mesta
stoffet till sin äfventyrliga fornhistoria. För Olof
Rudbeck stod det som den naturligaste sak i världen, att
hans fädernesland vore det urhem, från hvilket alla
stora folkvandringar utgått och spridt sig öfver den
Gamla världen. Förnämsta stödet för denna
uppfattning fann han i en tanke, som slagit ned i hans
själ med hela styrkan af en ingifvelse, och åt hvars
ledande i bevis han skulle ägna hela återstoden af sin
lefnad. Hans ingifvelse sade honom, att hans fattiga
nordiska hemland, som nu skref lagar för Europas
konungar och folk, vore intet mer eller mindre än
Platos Atlantis, sagans och drömmarnas i hafvet
försjunkna urvärld.
Den store attiske filosofen hade från sina
förfäder ärft en tradition, som den vise Solon skulle
hemfört från ett besök hos Egyptens präster. Denna
tradition visste att förtälja om det förgångna Atlantis,
en ö i världshafvet utanför Herakles’ stoder, stor som
Asien och Libyen tillsammans och säte för mäktiga
konungar och en uråldrig, hemlighetsfull odling. Från
detta aflägsna öland skulle i längesedan förgångna
årtusenden väldiga härmassor eröfrande utbredt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
