- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1903. Trettionde årgången /
38

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till de svarta rikena. Af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fröna, marken var beredd, och i mager jordmån växa
vackra örter. Bara det blir sol.

Men nu kommer det hemska. Kom hit med
örat, pojke, ingen mer än du får höra det: solen
finns inte!

Ja, det är inte lönt att du ser skrämd ut. Och
inbilla dig inte att far din börjar bli fnoskig. Ånej
du, han vet nog hvad han gör — nej, det erkänner
jag, det vet jag inte alltid så precis, men nog vet jag
hvad jag säger. Och du ska få ett skäl, som bevisar
alltihop för dig. Om solen funnes till, då skulle hon
väl nå’n gång skina på mig! Men det gör hon aldrig.

Den sköna, mörkröda rosen, säger du —, hvad
vet du om den? Dumheter, barn, så’nt bryr sig ingen
om. Lyckan ligger inte i rosor utan i pliktens
oförvirrade gång på den utstakade vägen till de svarta
rikena . . .

Ja, det mörknar högt ofvan mig under kronorna,
det mörknar högt, högt däroppe, ty jag ser att mörkret
är större än något, som jag skådat förut. Det är
djupare och mjukare än alla mörker, som tryckt mina
tinningar förr. Det trycker mig inte, det bara omger
mig, å, så nära, och så tätt det sveper sig kring mig.
Nu skall jag bara stanna ett litet tag och låta
kläderna falla, för ingen kan se mig numera, och de äro
så fula, så gamla, så nötta, så trasiga. Jag skäms
för dem här i mörkret. Här kan ju ingen förstå,
hvarför jag bär sådan dålighet. Däroppe, därbakom
sågo ju alla att jag var fattig och illa lönad. Så, nu
är det bra. Min kropp är väl utmärglad, kan jag tro,
den är nog inte hvad den borde vara, men mörkret
gör den godt, jag känner, hur stelheten veknar, jag
tror det krumma kan räta litet på sig. Och jag är
ett stycke på väg till de svarta rikena.

Där kan inte vara som här, det har jag inte
förtjänt. Där är helt säkert luften annorlunda, mörkret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1903/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free