Nornan. Svensk kalender / 1903. Trettionde årgången / 234 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1901—oktober 1902. Minnesrunor af Emil Svensén (med miniatyrporträtter) - Martin Weibull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifvit hans förnämsta, kom att stanna
vid ett fragment. I den omkring 1880
utgifna Illustrerad Sveriges historia
skulle han behandla storhetstiden,
men fick endast tillfälle att afsluta
Gustaf II Adolfs historia, ett af detta
samlingsverks praktstycken, som
tydligt visar, hvad vår historiska
litteratur i dess fortsättning gått miste om.
För denna fortsättning hade han gjort omfattande
förarbeten, af hvilka en del blifvit synliga i form
af specialafhandlingar i historiska tidskrifter, och som
torde komma att tillgodogöras af hans son, hvilken
ämnar fortsätta faderns verk. Som akademisk lärare
intog han en betydande ställning och var med allt
skäl högt uppburen af den studerande ungdomen,
å hvars vägnar han med sina betydande talegåfvor
ofta förde ordet vid högtidliga tillfällen. Vårt sydligaste
landskap räknade i honom en af sina främsta
personligheter, och med fog kunde det sägas om honom, att
han ägde ett tredubbelt fädernesland — Skandinavien,
Sverige och Skåne. Delen och det hela voro honom
alltid lika kära, och för den ena glömde han aldrig
det andra. För sitt kära Skåne tyckes han ha tänkt
sig en af dess lokala egendomlighet betingad säregen
ställning inom det svenska riket, och detta senare ville
han se infogadt som ett själfständigt led i ett treenigt
Norden. Han hade fått sin lifsriktning bestämd i
studentmötenas dagar, men när olycksåret 1864 kom
och sände nattfrost öfver de högt sväfvande
förhoppningarna, hörde han icke till de många, som blefvo
sin ungdoms idealer otrogna. Genom hela sitt lif
verkade han med osviklig trohet för allt, som kunde
närma de nordiska folken till hvarandra, och såg med
sorg allt småsinnadt split och kif, som kunde skilja
dem åt. Särskildt arbetade han med outtröttlig ifver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>