- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1904. Trettioförsta årgången /
171

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom mindre, men det gnagande tviflet var åter väckt
i den redlige unge krigarens själ.

»Skulle Cronstedt verkligen–? Omöjligt! På

honom fä vi ej tvifla. Och dock–han underhandlar

ju med fienden: hvarför skall han alls inlåta sig på
sådant. Den fästning, som underhandlar, är ju mer
än till hälften såld! Och hvarför låter han oss ej
skjuta på Helsingfors? Nog hade gamle Antti ändå*
rätt: där ha de det bra i denna köld. Men inte
ändå! Amiralen kan jag ej misstro. Cronstedt skall
ju ha sagt, att när en gång hans handlingssätt
kommer i dagen, blir han rentvådd från allt — —
Troligtvis har han några hemliga order från konungen,
efter hvilka han parlamenterar och styr. Men blir
saken bättre därigenom? Allt går ju ändå åt fanders.
Dock, han må själf svara därför. Enligt de nya
krigs-artiklarna är det ju han ensam, som regerar och styr
här på Sveaborg, honom allena tillkommer då också
ansvaret!»

I detsamma väcktes han från sina grubblerier af
att trummans ljud hördes från samlingsplanen midt
på ön.

»Ja, det var ju sant! Stilleståndet skulle ju gå ut
i kväll, och vi skola ut på vallen i natt åter. Månne
det ens nu blir aktion? Det var ju bra, att vi fingo
på vallarna nya kanoner och dem som demonterats
åter reparerade. Jag skall minsann hålla dem varma
igen, det skall jag», sade den unge kaptenen under det
han full af stridslust knäppte sabelgehänget till och
kastade fältkappan på axlarna.

»Här är ej att fundera, här är bara att gå på
med godt samvete», mumlade han ännu för sig själf
i det han skyndade ut.

Men på den öppna platsen såg det ingalunda ut
som om man samlat sig till aktion. Allt var i den
förskräckliga ste förvirring, alla sprungo om h varan dra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1904/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free