Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När glädjen dog. Saga af Martin Landahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vardt konungen bestört och tilltalade henne
med så hårda ord, att hon måste ta’ sin tillflykt till
sin moder.
Därpå lät han kalla till sig sin yngsta dotter och
sporde henne med låtsad mildhet, om hon höll den
mörke främlingen kär.
Och hon tillstod under tårar, att hon höll
honom kär, att han tryckt sin mun emot hennes för att
hindra hennes gråt, och att hon lagt sina armar om
hans hals och älskat lifvet.
Men då blef konungen mycket vred, så att han
förlorade all besinning, och hans hand träffade hårdt
den unga prinsessans kind. Gråtande föll hon ned
för sin moders fötter och omfamnade hennes knän.
Nu var vreden kommen.
Konungen gick bort och klädde sig i vapen och
inbjöd den främmande prinsen till tvekamp och gaf
honom banesåret. Men kort därpå kom den dödes
fader med en här för att hämnas sin sons död.
Äd-lingarne och allt folket följde sin konung, men han
stred olyckligt, ty fasan hade förlamat hans själ. Hela
landet blef intaget och allt folket kom i fångenskap.
Konungen gjorde själf slut på sitt och sin drottnings
lif. De bägge prinsessorna hade man funnit döda i
tornet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
