Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk vid Stilla hafvet. Af Birger Schöldström. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar. Jag vidtalade en mängd fidschianer att vara mig
behjälplige att bärga detta strandgods och
transportera det till ett af mina uthus, hvilket de verkställde
och erhöllo därför ett soldatgevär, en fjärding krut,
två yxor, tjuguåtta alnar bomullstyg och två röda
filtar, hvarmed de förklarade sig fullkomligen belåtne.
Jag begaf mig därefter till Levuka, anmälde hos
engelske konsuln och där boende köpmän det
strandgods jag bärgat, och dessa förklarade mig vara ägare
af varorna. Under mitt vistande där sålde jag oljan
och förhyrde en skonert att hämta densamma, men
hvarmed fördröjdes några veckor. Under tiden hade
fidschianerne uppgjort en plan att bemäktiga sig oljan.
Tidigt en söndagsmorgon i maj alarmerades jag af
omkring 100 beväpnade vildar, hvilka med våld ville
taga oljan. Jag protesterade däremot, laddade i
vil-darnes åsyn fyra gevär och en dubbelbössa. En af
vildarne förklarade: ’Kemammi sa kila, kemudo sa
siga ni dere, sa ai valu dai sa mate indena kemando’,
det är på svenska: ’vi veta, att du icke är rädd,
men skola vi hafva krig, så är denna dag din
dödsdag’. Jag svarade, att jag ämnade försvara mig.
Vildarne började nu uppreta sig själfva, kastade sten
på mina hundar, nedrefvo frukten från träden och
omringade boningshuset, hvaruti jag befann mig och
hvartill jag hade tillbommat dörrar och fönstergluggar,
utom ett fönster med järngaller, innanför hvilket jag
stod med min dubbelbössa i händerna, förklarande,
att den som sloge sönder en dörr eller en lucka,
ögonblickligen skulle blifva nedskjuten; ett spjut
kastades genom fönstret, dock utan att skada mig, och
under det ohyggligaste tjut bultades och hamrades på
dörrar och väggar; de fege uslingarne vågade dock
icke göra något vidare våld på boningshuset.
Omkring två timmar var jag på detta sätt belägrad, då
$n ung chef, Rasuruvi, en yngling på 13 år Iplott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
