- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
42

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han som försvor sig. En saga af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något så ljuft och tjusande hade väl Walter aldrig
hört i hela sitt lif.

Det vaggade och snyftade i strängaspelet som
suckar från ett längtande, blödande hjärta, medan
sången sväfvade som brinnande böner, snart sakta
hviskande, snart stigande och svällande. Den slutade
med tre suckar, den ena saktare än den andra, som
liksom ströko Walter öfver kinden med smekande
ömhet. Han tog med handen till ansiktet och märkte
att det simmade i tårar.

»Ja, ser du», sade spelmannen sakta och sträckte
ut stråken emot Walter. »Här ha vi tösen hängande
på bågspetsen. Det gick som en dans!» och så
skrattade han liksom invändigt med ett besynnerligt doft
skratt.

»Du kan visst spela allt», sade Walter. Han
kunde knappast tala.

»Ja, det tror jag nog jag törs säga», svarade den
främmande. »Är det något du särskildt kunde ha
lust till?»

»Kan du spela så där ståtligt och stort och bredt,
så det låter som glädje och festlighet?» frågade Walter.

»Det ska du genast få höra», svarade spelmnnnen.

»Nu är det alltså kejsaren som kommer! Vi se
redan hans följe där långt borta på landsvägen, och
nu ska vi ta emot honom med triumfmarschen.»,

Han drog ett par stora ackorder öfver alla
strängarna. Det lät som om trumpeter och horn hade
blåst fanfarer. Och så började triumfmarschen. Den
började dämpad, som om den väntade på någon som
skulle komma, men steg och steg beständigt i styrka.

»Där ha vi dem», sade spelmannen och började
buga. »Där ha vi kejsarens följe, hans riddare och
hofmarskalker, och där — där ha vi kejsaren själf!»

Han bugade sig så djupt, att toppen af hans
hägerfjäder rörde vid landsvägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free