Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3) att en lönande handel skulle kunna bedrifvas, hvarigenom
det svenska folket skulle tillskyndas stora fördelar.
De första svenskarne anlände år 1638. De landade vid
Delawareflodens mynning. Så snart de stigit i land, föllo de
alla på knä för att tacka Gud och bedja. När de stått upp,
sjöngo de: Vår Gud är oss en väldig borg. I deras midt
svajade den svenska flaggan. Det var för dem alla en högtidlig
och gripande stund.
Af indianerna köpte de svenska utvandrarne en stor
landsträcka i Delawaredalen på vestra sidan af floden. De anlade
der en koloni, som de kallade Nya Sverige. Den plats, på
hvilken Philadelphia nu ligger, var alltså en gång svensk
egendom. För närvarande existerar Nya Sverige icke mer utan är
allenast ett historiskt minne. Men åtskilliga af de ädlaste
familjer, som finnas i de östra staterna, äro ättlingar af de gamla
svenska emigranterna. När jag i Wanamaker’s butik köpte min
fotografiapparat och säljaren fick veta, att jag var svensk, blef
han mycket glad och talade om för mig, att han härstammade från
en af de äldsta svenska familjer, som hade bosatt sig i den
trakten. Det var icke utan, att vi kände oss litet slägt med
hvarandra.
I den svenska kolonien upprätthölls de första åren sträng
tukt och ordning. Långt ifrån att den blef någon
förvisningsort för vare sig politiska eller andra förbrytare, förbjödos
»brottslingar eller personer af dålig karakter att emigrera till Nya
Sverige». Förhållandet mellan kolonisterna och indianerna var
länge särdeles godt. Är 1654 höll den svenske guvernören en
konferens med 10 indianhöfdingar, hvarvid han frambar
hels-ni ngar från den svenska drottningen, tillförsäkrade dem hennes
ynnest, påminde dem om de öfverenskommelser, som vid köpet af
land blifvit gjorda, och begärde, att det vänskapliga förhållandet
måtte få fortfara. Han utdelade äfven åt dem frikostiga
skänker. En af höfdingarne höll dervid ett tal, hvari han
förebrådde några af de andra för att hafva »talat ondt emot
svenskarne och gjort dem för när». Han hoppades, att de icke skulle
göra så mer, ty »svenskarne vore ett godt folk».
»Dittills, sade han, hade svenskar och indianer varit
såsom en kropp och ett hjerta, nu skulle de ock blifva såsom ett
hufvud, eller (och härvid använde han en bild) likasom kala-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
