- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
341

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af dygd och tro och trohet. Vi hafva icke i Sverige en enda
festdag, som i något afseende kan sägas likna frihetsdagen i
Amerika. Vi fira Gustaf-Adolfsdagen men knapt någon mer,
och det sker endast af smä grupper med några sånger och
några tal så lamt som möjligt. Nationen såsom sådan förblir
dervid fullkomligt främmande. Ja, nittionio hundradelar af
folket torde icke ens veta af någon Gustaf- Adolfsdag. Helt annat
är det i Amerika. Der finnes ej en femårig pojke, som icke
vet af den 4 juli. Der elektriceras hela folket, lärda och olärda,
rika och fattiga, gamla och unga af den nationela känslan på
en sådan dag som denna.

Naturligtvis måste jag ut och se på folklifvet. Albert
Juhlin skjutsade mig genom nästan alla Chicagos parker. Dessa
parker äro icke särdeles stora, men de äro många och utmärkt
vackra. Särskildt beundrade jag de praktfulla
blomsteranläggningar, som här och der tjuste ögat med sina sköna färger
och vackra, stundom fantastiska, former. På ett ställe såg
man en obelisk, formad af växter, på ett annat en stor
solvisare, också bildad af växter, på ett tredje ställe en kolossal
örn med utbredda vingar, gjord af små kaktusväxter i olika
färger o. s. v. En skärande motsats till parkerna bildade en
hop eländiga farmarestugor, som vi här och der passerade.
Aldrig hade jag trott, att jag i närheten af Chicago skulle få
se sådana usla kyffen.

Målet för vår färd var den s. k. Jackson Park. Der voro
en stor hop troende vänner församlade. Vi kommo dit kl. 2.
Parken ligger vid Michigansjön. Många tusen menniskor
vimlade der om hvarandra i större och mindre sällskap. Det var
det brokigaste folklif, man kan tänka sig. Alla syntes vara
ogenerade, som om de varit, ensamma. Alla möjliga sorts
lekar såg man här: velocipedåkning, blindbock, bollspel o, s. v.
Öfverallt lågo menniskor i hängmattor och i gräset. Små barn
sprungo der ock i oändlighet. Barnvagnarnes antal stod ej
till att räkna. Flertalet qvinnor voro klädda i helhvita drägter
— något som för resten, enligt hvad jag förr en gång nämt,
är mycket vanligt i Amerika om sommaren. Det var riktigt
lärorikt att vandra genom parken och se denna ofantliga röra
af menniskor. Jag kunde ingenstädes upptäcka någon
tillstymmelse till dryckenskap eller oanständigt väsende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free