Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guds ord får tränga igenom menniskorna, skall den dag icke
länge låta vänta på sig, då det, som nu kallas »den nya
villfarelsen», skall få heta »den gamla sanningen».
I Lindsborg bodde jag hos en svensk handlande vid namn
Jonsson. Han och hans kompanjon Karlsson äro stadens
förnämste köpmän. En syster till Jonsson var i mitt sällskap
på resan öfver Atlanten, när jag for till Amerika. Vi skildes
i Xew-York och träffade nu åter tillsammans här. Jonsson
och Karlsson hafva bägge två mycket trefliga gårdar alldeles
intill hvarandra. Midt på hvardera gården ligger ett präktigt
boningshus. Jag fick icke vara i Lindsborg öfver mer än en
dag. Redan följande morgon kl. 9 skulle jag resa vidare.
Klockan var väl nära 8, då fröken Jonsson kom upp på mitt
rum och sade:
»Bräckfesten är redig», hvilket på vanlig svenska vill säga:
»Frukosten är färdig».
Jag kunde icke annat än skratta, när jag hörde, huru hon,
som icke varit längre i Amerika, redan blifvit i språkligt
afseende så bortkollrad.
Vår resa gälde nu Salina, en stad der också många
svenskar bo. Den ligger endast s/4 timmes väg med bantåg från
Lindsborg. I Salina talade jag i en park på
onsdagsförmid-dagen. Det var en mycket angenäm plats, och hela
tillställningen påminte lifligt om ett missionsmöte i Vermland. Det
var icke mycket folk samladt, kanske tusen personer, men det
kändes godt att predika för dem.
Uppe på den för predikanterna bygda platformen satt en
gammal svensk gubbe. När jag hade slutat min predikan,
tog han upp ett äple ur sin ficka och räckte mig det. Det
gjorde mig mycket godt att se denna vänlighet. Många
gånger har jag fått gåfvor, som haft större penningevärde än
denna, men som ändå icke varit mig kärare. Hultman sjöng
som vanligt, och när han slutat, tog gubben åter upp ett äple
och gaf det åt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
