Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Brun entledigades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inne i köket stökade Kari-mora. — Det var
inte bra i dag; det var som något skulle varit i
olag. Då mannen för en stund sedan tagit fram
svinknifven ur skåpet, där den låg omlindad med
en trasa och väntade på förjulsvintern, hade hon
sett sin Pelle i ansiktet och frågat: »hvad nu?»,
men han hade vändt sig bort och mumlat: »det
far du väl se», och gått ut.
Asch, så dumt! Gå och snart sagdt ängslas;
någon af kalfvarne hade väl sjuknat, eller kanske
grannas behöfde hjälp på något sätt. Hvad var
sådant att hålls och grumsa öfver!
Hon hastade från spisen till skänken och
tillbaka igen — en husmor får ha brådt — hon
skyfflade med tallrikar och skedar, så det skramlade
och klang — fasligt, att vara ensam om så mycket!
— Hon såg på klockan. Frukost snart, bara en
kvart igen . . . hm! . . .
Men om ett par minuter var den där oron
öfver henne. Besynnerligt! Det låg något i luften
i dag; en smärta, en sorg . . . Och slipstenen, som
gnällde. Jaså, nu tystnade den, det var då väl!
Det trampades mot trappan; far och drängen.
Drängen snubblade emot och gjorde ett fult märke
med sin leriga sko på tröskelbrädet, som skurats
rent för en stund sedan.
— Drummel till pojk ... Nå, det sa’ hon ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
