Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 oo FEMTE KAPITLET
därstädes äfven i våra dagar ha en normal del af sitt utbredningsområde.
Vid besvarandet af denna fråga böra fjäll- och skogsområdenas sydberg
hållas i sär.
Inom fjällens sydberg äro, som redan framhållits, fjällväxterna
icke i egentlig mening isolerade utanför sitt utbredningsområde, hvadan de
växtgeografiskt sedt svårligen kunna betraktas som relikter, enär de genom
nyspridning jämt kunna på nytt tillföras. Ju längre ned i skogsområdet
sydbergsförekomsten ligger, desto mindre gäller naturligen dock detta.
Att de i sydbergen allmänt förekommande fjällarterna icke heller
från ekologisk synpunkt kunna sägas vara relikter är redan visadt; de trif-
•
vas uppenbarligen väl, föryngra sig normalt. Alldeles påfallande är den
synnerligen tidiga och rika frösättningen hos många arter, exempelvis
Ce-rastium alpinum, Saxifraga nivalis, Luzula spicata, Saxifraga
oppositi-folia, Veronica saxatilis. Med den plasticitet i fordringarna på de yttre
villkoren, som utmärker dem, ha de helt säkert i sydbergen funnit trefnad
från den dag, då dessa blefvo isfria till den dag, som i dag är. Då
emellertid de ekologiska villkoren äro afsevärdt olika dem, som råda å de
ståndorter, där de hufvudsakligen trättas, kan det ifrågasättas om icke nya
former af de vanliga arterna under årtusendenas lopp hållit på att
utbildas, tillpassade för de i sydbergen rådande yttre förhållandena. Det
skulle vara i hög grad önskvärdt, att en ingående, komparativ morfologisk
och anatomisk undersökning, förenad med odlingsförsök, verkställdes a
material hämtadt såväl från fjällståndorter som sydbergsståndorter. I första
rummet borde därvid ifrågakomma arter tillhörande de »kritiska släktena»
Draba, Poa, Hieracium och Taraxacum, i andra kanske äfven de oftast
anträffade fjällväxterna såsom Cerastium alpinum, Saxifraga nivalis, Carex
alpina m. fl.
I detta sammanhang kan det äfven vara skäl erinra om, att i flera
fall hvarandra närstående arter med respektive nordlig och sydlig
utbredning mötas i ett och samma sydberg. Så är fallet med Asplenium
tri-chomanes och A. viride i Ulfberget samt med Woodsia ilvensis a rufidula
och ß hyperborea i ett par berg.
Slutresultatet af undersökningen blir sålunda, att de något
vanligare fjällarterna i fjälltrakternas sydberg i regeln icke kunna
betraktas som relikter utan som normala beståndsdelar af
floran, ingående i ungefär samma omfattning i densamma
alltsedan istidens slut och möjligen under denna långa tid ytterligare
tillpassade för de villkor, som där bjudas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
