Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUFVUDDRAGEN I DEN NORDSKANDINAVISKA FLORANS HISTORIA ’155
c) I mån af klimatets tilltagande mildhet möjliggjordes äfven
björkskogens utbredning utmed halföns västra, regnrika delar. Med denna
vegetationstyp följde det öfvervägande antalet af förut omtalade storvuxna
nordiska tropofyter, framförallt de, som än i dag hafva sitt hufvudsakliga
tillhåll inom den skandinaviska björkregionen.
d) Vid den centralskandinaviska afsmältningstidens slut stod tallen,
som hufvudarten i en xerofil, artfattig tallskog, enligt hvad fossila fynd
göra sannolikt, vid eller helt nära den kvarvarande inlandsisrestens södra
och östra sida.
Från dessa utgångspunkter är det nu af intresse att något söka följa
äfven utvecklingen af sydbergens flora från den tid de ett efter annat
smälta fram ur ismassorna och till nu ifrågavarande periods slut, d. v. s.
till för sannolikt 7,000—8,000 år sedan.
Den västnorska alpint-arktiska floran följde den tillbakavikande isen
upp öfver passpunkterna och var uppenbarligen den första och därmed
äfven den äldsta, som trängde in på det svenska fjällområdet. Denna
fjällflora, i vida rikare artantal än vi i våra dagar finna den i
sydbergen, har med all sannolikhet varit den första vegetation,
som besatte de väster om isdelaren belägna sydbergen. De
fjällarter, som i dessa berg för närvarande träffas, äro därför att anse som en
utarmad fjällflora, väsentligen bestående af sådana arter, som bäst fördraga
högre värme, blott de ej genom konkurrens med andra bättre tillpassade
arter beröfvas ljus och andra för deras fortbestånd nödvändiga
förutsättningar; jfr s. 105. Till en och annan lokal inom den västra
sydbergs-gruppen kan dock mycket väl fjällarter äfven i senare tid vara spridda.
Blott några få århundraden senare följde, äfvenledes genom passen
i väster, en ny artrikare flora, som tog fjälldalarna och sydbergen i
besittning, nämligen björkskogens växtsamhällen. I dessa ingingo det
öfvervägande flertalet af de i det föregående såsom nordiska tropofyter
sammanfattade arterna. Issjölandets fuktiga klimat bör liksom björkregionens
i våra dagar högeligen gynnat deras trefnad, medan å andra sidan
sydbergens större värmemängd, ofta stora näringsförråd m. m. redan från
början synes böra ha gjort dem till särdeles eftersökta ståndorter för just
detta slag af nordiska arter.
Genom en invandring utmed Europas nordvästligaste del och sedan
genom de norska fjälldalarna in i Sveriges fjälltrakter har med den allra
största sannolikhet redan vid tiden för issjöarnas största utbredning
sydbergen tagits i besittning af en artrik flora, hvilken i fysiognomiskt af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
