Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5°
TOlfte kapitlet
12 1. Ränneberget inom Östmarks socken på Röjdåns västra sida
några km. från norska gränsen beskrefs utförligt redan 1831 af
wahlenberg.? lärjunge Myrin (177, s. 193) i hans utmärkta skildring af
Värmlands och Dalslands vegetation; senare har RlNGlUS (211, s. 201 — 203)
1888 lämnat noggranna ståndortsanteckningar. Vi anföra ur Myrins
arbete följande:
»Berget ligger i en sträckning från N—S, med stupning ät öster.
Högsta toppen ligger nordligast och därifrån går ned åt Tvärån en djup
rännil eller ränna, af hvilken berget kanske fått sitt namn. Berget bestod
till största delen af grönsten» (hyperit), »som här och där framvisade
branta väggar, mellan de tjocka jordlager, hvaraf berget, oaktadt sin
halsbrytande stupning, var betäckt ända upp till högsta kullen. ’Det är ett
fett och godt berg’, sade finnarne. De hade ock gjort sitt bästa med att
svedja och bränna det på alla sidor, och deras rågskylar stodo i högan
luft, omsväfvade af de tunga höstmolnen. Genom detta svedjande, som
tycktes hafva fortfarit många år i cirkulation, voro alla ursprungliga,
sällsynta och mindre afvelssamma växter bortbrända, undantagande i och
närmast omkring den nämnda rännan, hvarest svedjandet varit mindre
verkställbart. De nedanföre liggande, inhägnade ängarna voro äfven
beväxta med en samling af de vackraste växtslag. Alnus incana hade väl
öfverhanden, men däribland funnos äfven de vackraste dungar af stor,
fruktbärande hassel, samt lind, lönn, ask, Lonicera xylosteum och Viburnum
opulus; björkar o. d. att förtiga. Mest utmärkte sig dock en mängd
almar, af hvilka en mycket stor ännu stod kvar, sedan flera dylika blifvit
nedhuggna.» Därefter omtalas en hel rad nedan angifna arter, och MYRIN
slutar beskrifningen med orden »här i orten träffar man icke en så vacker
vegetation vid något gråstensberg».
Något egentligt af intresse utöfver ofvan gifna skildring innehålla
RlNGlUS noggranna ståndortsanteckningar knappast, men väl en och annan
förut ej anförd art; jfr äfven RlNGlUS i 212. I listan nedan anföras äfven
ett par uppgifter af LARSSON (163).
Enligt Byströms karta öfver Värmland ligger klättens topp 520
m. ö. h. Landet nedanför torde af siffrorna på närliggande sjöytor att
döma ligga 370—400 m. ö. h. Artlistan har följande utseende:
Rickenberget i Södra Finnskoga med: Tilia ewopæa, Arenaria trinervia,
4stra-galus glycyphyllus, Circæa alpina, Habenaria bifolia, Lactuca muralis, Orodus vernus,
Silene rupestris, Stachys silvatica, Vicia sepium, V. silvatica och Viola mirabilis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
