Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne vände sitt hufvud emot honom, så
att ingen utom Charles kunde se hans ansigte.
Först famlade han med ögonen upp öfver sin
gamle väns bröst, men sedan slog han fullt upp
dem, och i det han fäste dem på Charles, sade
han halfhögt: »Charliel»
Det var länge sedan Charles hade hört det
gamla smeknamnet. Han stirrade in i det väl-
kända ansigtet, och först nu såg han huru mycket
det förändrats på sista tiden. Det föreföll honom,
som om han läste en sorglig historia om sig sjelf.
Ett par sekunder stodo de så, och öfver Al-
phonses drag gled det uttryck af bönfallande
hjelplöshet, som Charles kände så väl till från
skoltiden, när Alphonse kom springande i sista
ögonblicket och skulle ha sitt tema skrifvet.
»Har du slutat Journal amusant?» frågade
Charles med halfqväfd röst.
»Ja, var så god!» svarade Alphonse hastigt.
Han räckte honom bladet och fick i det samma
fatt i Charles’ tumme. Han tryckte den och
hviskade: »Tack!» — derefter tömde han glaset.
Charles gick bort till den främmande herrn,
som satt vid dörren: »Gif mig vexeln.»
»Ni behöfver således inte vårt biträde?»
»Nej, tack.»
»Så mycket bättre,» sade den främmande
och räckte Charles ett sammanviket blått papper;
derpå betalade han sitt kaffe och gick. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
