Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
Kerna uppmärksamt och tro något sådant? Aldrig
har Jesus prutat av på sin myndighet. Men han
kände sig icke hedrad av ynglingens tilltal. Han
ville verka något, icke få beröm. Därför klippte
han av artigheten och ställde den stackars unge
mannen inför ett svårt avgörande. Ty JeSus är intet
dygdemönster, utan Guids kraft.
Kristna läran kommer ingen väg med talet om
Kristi fullkomlighet. Men hon bör göra allvar
därmed, att i Kristus verkade oförlikneliga krafter.
Kristenheten skall icke i sin mitt uppställa en
mönsterbild att tillbedja och efterapa. Men väl
skall hon genömidallras oöh drivas av den personliga
kraft som en gång rörde vid lärjungarnas hjärtan
och som än i dag ger åt de själar, som träffa på
Kristus, stöten till en evig rörelse.
Alltså, Jesus är lika nöjd om att kallas god.
Men han vill frigöra och rätt binda
ett-människohjärta. För den unge mannen gällde det att bliva
fri. »Gå bort, sälj, giv, kom, följ!» En
fruktansvärd rad av imperativer. Är kristendomen sådan?
Den stackars unge mannen satt fast. Han gick och
släpade på ett alltför tungt bagage. Resgods
behöver människan på färden genom livet. »Eder
himmelske Fader vet, att I behoven allt detta.» Det
kan vara mer eller mindre besvärligt. Ju mindre
omsorg packningen får lägga beslag på, dess
lyckligare och lättare blir resan. Av många resenärer
får man det intrycket, att det är kappsäckarna som
släpa omkring med dem, och icke de med kapp*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
