Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Kristi Gud och budet: »Älsken edra ovänner!»
har kyrkan understött en: m i s s i 6 n e n.- Intet
kärleksverk drabbas heller hårdare än missionen av
världskriget. Men har kristenheten tillräckligt
uppskattat den andra andliga stormakten, som hållit
uppe känslan av gemensamhet utöver
nationalismens gränser, jag menar vetenskapen? I
tredje rummet kommer arbetarrörelsen, i
vilken tusenden räcka varandra hjärtligt haniden
över folkens gränser. Man invänder: ja, men den
skapar en annan motsats, lika »bitter, inom samhället
självt. Det är sant. Det äger sin förklaring, till en
viss grad sin -nödvändighet. Läs Bergspredikan hos
Lukas! Men det är djupt beklagligt. Det borde
vara under denna rörelses värdighet att såsom det
stundom kan se ut, uppodla hätskhet för
håtsfche-tens egen skull. Ty arbetarrörelsen äger verkliga
och stora måll att sträva för.
Vidare nämner jag freds saken: Älsken edra
ovänner! Bort-med kriget! Den kan uppträda som
ett svagt eller fanatiskt svärmeri. Men den
innesluter också redlig kärlek, som ej skyr offer. Har
kyrkan med sina böner understött den ständiga
fredskongress, som icke ens nu, trots
vetenskapsmäns, prästers, missionärers och arbetarledares
bann-bullor, är alldeles avibruten, Gudi lov, och som
ut-göres av statskonsten i allmänhet och de
högst stående ooh fullt ansvarskannande
stormakternas överheter i synnerhet — en profetia om en
tid, då samma anda sikall genomtränga allt flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
