Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i So
det är stort mellan de retoriska apostroferingarna
av Skriften ooh den ömhet, varmed en nu avliden
högtidstalare år 1906 vände sig till sin »dyra bibel»,
sin »omistlige vän». Tre år tidigare yttrade en
annan Månan välgörande ord mot den vanliga
apolo-getiska anspråkslösheten. »Mest motbjudande
verkar det, när man liksom känner sig smickrad över
att den och den framstående personligheten, store
vetenskapsmannen, djupe tänkaren yttrat sig med
vördnad’ mot bibeln. Tacka dem för det. Därtill
skulle redan vanlig historisk pietet mana, där den ej
— vilket ej ’bör förutsättas hos ädlare sinnen —
blivit förträngd av förståndsfanatism och höglärd
impotens. Om vi tänkte oss Herren åter vandrande
på jorden — att det talas i dårskap behöver ej
sägas, eftersom talet självt förråder det — ocih
lärjungarna i glad tillfredsställelse förkunnade: Rabbi,
vi ha vunnit så många stora namn, Newton och
Cuvier, Faraday, Gauss och Pasteur för ditt rike —
vad skulle väl mästaren svara? Vi veta det väl.»
Dessa korta antydningar må göra tillfyllest. Vi
måste stanna vid dem för att icke medelst i någon
mån konstruerade utvecklingslinjer göra våld på
den av många omständigheter betingade följden
av högtidstal i vårt sällskap.
Till sist några ord om en betraktelse aiv Skriften,
vartill först vår tids religionsforskning skapat
nödiga förutsättningar. Geijer hade ordet i
Bibelsällskapet år 1836. I det berömda talet uppställde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
