Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
är diock Gud mitt hjärtas klippa och min del
evin-nerligen» (Ps. 73). Saligheten består, enligt denna
ui djup anfäktelse framsprungna visshet, i Guds
egen levande närhet, ingenting annat, ingenting
mindre, ingenting mer. Är Gud nära, så kan icke
ens lidandets helvete, där kropp odh själ försmäkta,
förstöra saligheten. Fattas Herren, så har
psal-misten ingen lust till himmelen, ej heller till
jordens lycka.
Men när religionens lyckokänsla göres så helt
och hållet beroende av Guds närhet och
gemenskapen med Jionom, följer iför bibelns
vidkommande en vådlig risk för saligheten. Ty Guds
heliga väsen innebär för en var som kommer honom
nära, en våda som tager bestämdare gestalt i
samma mån, som uppfattningen skärpes av Guds
väsens höghet och omutlighet. För bibeln är
saligheten oskiljaktig ifrån ett uppvädkt samvetes
etiska ömtålighet. En slik lyckokänsla lever på hårda
villkor. Den är ingen ljuvlig sinnesförfattning att
medelst beprövade medel sjunka in i. Vid
salighetens port står en ängel med ett bart huggande
svärd. Vem kan slippa ditin? Kan någon åtnjuta
salighet på så stränga villkor? Blir icke det
obarmhärtiga sedliga kravet en fridstörare, som bortjagar
den åstunidade friden och lyckan från själen? Kan
överhuvud salighet smakas i ett så agsamt
umgänge, som gemenskapen med profeternas Jahve
och Jesu Kristi himmelske Fader?
Vi erinra oss, hurusom psalmisterna ej sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
