Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t t
tillkänna, likväl, efler dess slut, icke cgnadc detsamma något serskildl märkligare
deltagande. —7*—d—n.
Operasäsongen i Stockholm.
Säsongen 1852—53 öppnades under spänd väntan. Publikens blickar voro fastade
icke blott pä debutanterna uppå tiljan, ulan ock på den ledande handen, som likaledes
befann sig i ett debuteraude tillstånd: Kongl. teatern hade, med ett ord, fått en ny
chef, och af denne väntade man, utan vidare, snabb reform af foregångarnes alla fel,
bot for hvarje krämpa i teaterkroppen, prompt åtlydnad af den sköna konstens samtliga
lagar. Den nye chefen underlät, såsom man kunde förmoda, allt omöjligt; hvad det
• •
möjliga vidkommer, tycks han till en början förnämligast hafva sysselsatt sig med alt
undersöka terrängen, revidera sina hjclpmedcl och begrunda hvad som för ett
kommande är med dem skulle kunna uträttas. Han har derigenom undgått åtminstone en
stor del af de vanliga debulanlmisslagen och för öfrigt mera än flertalet af sina
föregångare visat en bestämd fysionomi, lyckliga idéer, ferm praxis.
Scenens nye styresman öppnade operasäsongen och sin egen verksamhet med dagens
• _ •
märkvärdigaste produkt, Profeten. Vi beundra denna musik mindre för del snille
som deri finnes, än fastmera för det, som deri saknas. I sina äldre italienska operor,
hvari han för öfrigt öfverbjuder sjelfva Rossini i koloraturens yppighet, visar
Meyer-beer rik uppfinning, melodisk kraft. I »Robert» och »Hugenolterna» har den gyllne
strömmen redan betydligen förlorat sig uti de kolossala harmoni- och
instrumentalmassor han hvälft i dess väg, och i Profeten spåra vi föga deraf. Men om sångens
gudinna öfvergaf Meyerbeer, så har han deremot ingalunda öfvergifvit henne: under
det hans gigantiska instrumentarmé kringhvärfver henne, tvingar han henne med sina
kontrapunktiska trollformler att lyda honom. Dock vet han väl att den tvungna
gärden ej ersätter den frivilliga gåfvan, och kan han ej mera träffa hjertnt, så skola
åtminstone sinnena icke undgå honom. Med den mest raffinerade gurmandis uti
användandet af instrumenlcrnas och rösternas effekter, med uppbjudandet af hela sitt
oerhörda välde öfver konstens material, försäkrar han sig om vårt öra; från fästet
ned-rvcker han solen for alt blända vårt öga; och då allt är ultömdt, störtar han slottet,
bvari han infört oss, tillsammans öfver våra hufvuden. — Till efterveriden sträcker sig
icke Meyerbeers makt; men dagen, ögonblicket är hans, och så länge ännu en
instru-mentalkombination är oförsökt, så länge en scenisk effekt ännu återstår, skall en opera
af Meyerbeer aldrig falla.
Under det kapellmästaren uppbjöd allt för alt bringa operans exekution till den
hos oss högsta möjliga punkt, egde styrelsen den takten att utrusta uppsättningen med
en härstädes förut osedd lyx. Beräkningen befanns riklig: Profeten gifves endast for
fulla hus. Idéen har med skäl adopterats och lärer framdeles komma att oftare
tillämpas, säkert till stor fördel.
Bland styrelsens misstag räkna vi deremot åtgärden att bibehålla italienska
sång-artisters ioförlifvande med den svenska personalen; ej för det de äro ulländningar, men
för det de äro (vå, hvilket antal ar både för stort och för litet. En italiensk opera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
