Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9.
1853.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
1:a Årgången.
Stockholm.
17 September
Musikaliskt Porträtt-Galleri.
II.
Sebastian Bach,
sedd ur social synpunkt.
Efter
W. H. Riehl.
År 1850, vid annalkandet af Johan Sebastian Baehs hundraåriga dödsjubilcum,
ned-skref jag följande ord.
Den 28 Juli delta år hafva hundrade år förflutit, sedan Thomaskaulorn Bach i
Leipzig såsom en blind, mångfaldigt plågad gammal man, genom ett slaganfall togs från vår
yo*4. Vi läsa, all man i några släder gör anstalter till en sorgfest för denne kantor,
efter hvars död det erfordrades ett århundrade, för att åtminstone för de mera bildade
bana eu väg till hans andes rika skaller, och ur den »rare» orgvirtuosen med en »satans
stor skicklighet» se en af tyska nationens djupsinnigaste tonskalder utveckla sig. Men
icke dess mindre tyckes man i all stillhet och enskildhet ämna begå denna enslige andes
hundraåriga dödsdag. — Möjligen skall den 28 Juli först efter ännu åtskilliga sekler
blifva en nationens högtidsdag! hvilken motsats till Goelhes hundraåriga födelsefest, som
vi för ett år sedan vid denna tid firade så öfver all förväntan allmänt och lysande!
men det kommer sig deraf att man ogerna gör bot och bättring, alt man ogerna tänker
på sina synder, och för vår tids konslnärsslägte är en minnesdag efter Bach i alla fall
en bolgöringsdag.
Här är icke stället att undersöka Bachs ställning till våra nyaste musikaliska
förhållanden, ehuru det just i närvarande period vore ett högst vigtigt tema. Men Bachs
apparition erbjuder ock en social-politisk sida, och då det är svårt att afgöra om denne
underbare man var större som social karakter eller som konstnär, så torde det ej
vara olämpligt alt, till minne af hans sekularfest, äfveu ur en politisk synpunkt en gång
söka belysa denna tyska kärnnalur.
I Bach ser jag nemligen den stolle representanten af denna äkLa, oförfalskade
borgerlighet, som ständigt trogen sig sjelf framstår midt uti förra seklets korruption, och
uppställer den sociala jemnviglen mot den förnäma verldens sedliga förderf, mot
ytligheten af det vetenskapliga, den stela ensidigheten af del konstnärliga lifvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
