Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonsin ölvergå till forte) löstes här på clt högst utmärkt sätt. Orkesterns
piano-accompagnemenl i sista takterna flöt underbart tillhopa med den framåtböljande sängen.
–––d. 22 fick jag höra den af Wienarne sjelfva för hiist ansedda violinqvarlellcn.
Trcnne numror gäfvos : 1) Quarlctt af Hoven, en ung och lofvandc musiker; 2)
Quin-telt (A-dur) med klarinett af Mozarl; 3) Dubbclqvarlclt (D-moll) af Spohr. Frän början
till slut utfördes dessa saker förträffligt; och jag märkte blott, under de korta uppehållen
mellan styckena, obehaget af att mer än tvä timmar stå inklämd i en vrå af en
qval-mig sal. Isynnerhet förska/Fade mig första violinen och alten ett oförgätligt nöje. De
talade sft, som en som klart begriper och innerligt känner hvad han har alt säga.
Detta är ingalunda ett vanligt fall vid del musikaliska talandet; tvärtom hålles det blott
som sådant tillräckligt tillfredsställande och man drager sällan i betänkande all ge det
sitt Ulligaste bifall, dä del böjer sig till den slags formella vältalighet, som är de s. k.
virtuosernas starkaste sida. Men hur tom ar icke denna vältalighet och hur ovaraktigt
dess intryck! Den är en »ljudande malm och en klingande bjellra», då dcremol den,
som uppkommer när en konstnärlig ande vet alt göra den musikaliska bokslafven
lef-vande, är rik och nästan oförgänglig. Ilur mångfaldigt kan icke t. ex. det lilla ordet:
kom! utsägas och hur enfaldigt måste det icke skrifvas! Hur skiftande är det icke i
verkligheten, allteftersom det kommer från en glad, vemodig, öm, vresig, likuöjd eller
inslällsam persons läppar och likväl bur enahanda på papperet! De flesta spela dock
endast noter såsom noter; och blott dessa äro tillräckligt »svära», och det lyckas
exe-culören alt obehindradt och raskt framkasta dem, så öfvcrhöljes han af
applaudissemen-ter. Af samma skäl borde man äfven beundra och prisa dem, som hastigt och felfritt
kunde framrabbla »kusken och kuskyxan» och slika munvighclsprof. Man fäster i
allmänhet för mycken vigt vid tankens framställning och för liten vid framställningens
tanke eller hela dess inre betydelse. Man säger med förtjusning: »ej en enda not gick
förlorad»; men man förbigår ined likgiltighet om dervid hela meningen strök med.
För att nu återkomma till qvartclten, från hvilken jag likväl endast i orden och cj i
aukarue något aflägsnat mig, vill jag blott nämna att mannen, som skötte första
stämman, lärer vara den, som besitter minsta färdigheten på sitt instrument, hvilket
likväl icke förhindrar honom att af sina medspelare anses såsom den förnämste. Det
hedrar dem.
–––––––Jag kommer från de »clysciska fälten.» Dessa i Wien motsvara
maskeraderna i Kirsleinska huset i Stockholm, ehuru de saligas förlustelser i Elysium äro
mera omvexlande. Jag hade hegifvit mig dil, för alt fa höra de så myckel omtalade
Wiener-dans-orkcstrarne. Jag fann dem lemligen lika de Stockholmska. Ett annat
musikaliskt nöje beskärdes mig likväl derigeuom, alt jag fick höra en mandoline, spelad
af en, som mig tycktes, rätt skicklig musikant. Sedan man hört den mjuka och dock
genomträngande, tonen hos delta instrument, hvars egendomlighet är lätt att förnimma,
men svår all beskrifva, inser man hur väl Mozarl gjort, som nyttjat mandolinen till
accompagnemenl åt serenaden i Don Juan, och hur illa de orkestrar göra, som likuöjdt
söka ersätta den med violin-pizzicato’s eller genom andra instrumenter.
— — d. 25 hörde och såg jag Aubers »Förlorade Sonen.» Jag hade blifvit
varnad af några musici ur Bach-sällskapct alt cj bry mig om att höra denna opera,
emedan »den var den uslaste bland de usla.» Jag gick del oaktadl; dels emedan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
