Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il
företeelse förvirrat mig. Lauretta, synbarligen den äldre. laed blixtrande, lifligt spe-
•TÖ rcimi j7! To or’ - n ’ \ i .IriJiifj . p fno
lande öjgon, bestormade med ett flödande ordsvall och häftig gesticulaUon den förlägne
farbrodren. Af agom storlek var hon en figur af v o ni ga former. Tcresina, längre,
<r
D
Iarbrodren. Af agom storlek var hon en figur af yppiga former. Tcresjna, liiugre
T?.i •iJi’iii- i • ii ° i ,i s.itiitnh : !. . ,-rf*
smärtare, med af angl allvarsamt ausigle, talade mindre, men lugnare. Da och da Io
T ?:.?!./ ip ii•» ! ’ii: ° 7 i|-i • , .• ° . ; *,
hon på ett eget sätt: hon tycktes finna sig högligen road af den hederliga farbrodern.
• ii ■ j .7 ■ .■ ru i,.i; t ° i. v ° \ . . < ° ’ ■: 4’.
som kröp så långt in hap kumje i sin sidennaltrock, liksom i ett fodral, och förgäfves
1 i ■ J 1 _.ir»,■> /-■.i■ ’.i .1 . r
sökte gömma ell förrädiskt gult band, hvarmed ualtroiau var tillknuten, och. som alltid
° J rrc) O * T.7 # • J I J é \ r/
åler alnslångt kora framhvillande, Andtligen stego de upp, ram farbror lofvade all om
tre dagar arrangera concerlen, och blef jcuite mig, den han presenterade såsom en
uiddagen på Ciscolata. Vi stego helt allvar-
ung v
irluos, af syslrarnc bjuden till eftermiddagen pa
• • ••«*/! ’ • t ^ till . L &.
samt och högtidligt uppför trappan; vi voro helt underliga till mods, liksom skulle vi
beslå ett vådligt äfventyr, ,pel vi ej voro vuxne. Sedan min farbror behörigen inled t
. . i..;, i ’J ■ . J ;i .* • ° ’• !
conversationen medelst ett prydligt tal öfver konsten, som ingen förstod, livarken lian
R()li ° „ : # ° *
sjelf eller vi andra, sedan jag med den sjudande .chocoladen Ivå gånger skållat min
^ j|
tunga, men, en ny Scævola i stoisk sjelfbeherrskning, endast lett åt den brännande
smärtan, förklarade Lauretta att hon ville sjunga något för oss. Teresina tog cbitarran,
„ • ‘ • J . . . °
stämde och grep några fulla aecorder. Aldrig hade jag hört detta insLrument, djupt
skakades jag af den dofva mystiska klang, livari slrängarnc bafvade. Helt piano angaf
Lauretta en ton, den bon ulhöll ända till fortissimo och sedan raskt frambröt med en
• • _
djerf, krokig ffgur genom halfannan oetav. Annu minnes jag orden i början: Senlo
Fat/uca speme, Jag kunde knappt andas, aldrig hade jag anat sådant. Men då Lauretta
allt friare och djerfvare lyfte sig på sångens vingar, då tonernas strålar med allt eldigare
glans omgåfvo mig, då upptändes min inre musik, som så länge legat död i forstening,
och brusade fram i mäktig, lierrlig flamma. Ack! — jag hade ju för första gängen i
mitt lif (ätt höra musik. — Nu sjöngo båda svslrarna dessa allvarsamma, djupsinniga
0 .... , a . ,, . . * , . . T
duellerna af Abbate Sleffani. Teresinas fulla, rena alt trängde igenom min själ. Jag
1 • i I 4 ^ I • J W å 4 | I } | , | ’ j j ^ t J ^ é \ t * * * ^ J | ^ ^ \ ^ * j* fJ 4 f * • I* I f *
kunde ej återhålla min inre rörelse, tårarne störtade ur mina ögon. Farbror hostade
“ • *J * If J u ’
och gaf mig ogillande ögonkast, men det hjelple inte, jag var alldeles utom mig. Dock
tycktes det icke misshaga sångerskorna; de frågade eller mina musikaliska studier, jag
» •• 4 J # 4 I $) • l l ^ * 4 i J I . 1 | | t | ^ 4 I | | / | § | )| # 4 i* 4 J I 14 / [ | t I »I# I . | j | | ( ^
blv^des för mina musikaliska bedrifter och förklarade rent ut med den drislighet som
" n .-•••■ .• —Ti j . ;a • .4 * » .. . . ° . u »j
eiitbusiasuieii ingifvit mig, alt jag först i dag hört musik! Il bon Jacii/llo! läspade
Lauretta rätt ljuft och intagande. Sedan jag hemkommit, råkade jag i ell slags raseri,
jag fattade alla de loccator och fugor jag sammanskrifvit, ja till och med fem och
fyratio variationer öfver ett canoniskt thema, som orgelnistcn componerat och i vårdad af-
• )i)«•«ij ii il )() i!
skrift förärat mig, kastade alltsamman på elden, och skrattade ratt försmädligt, när den
• « * * ’ mi** 1 ’ f; i M il I H I J /i (1 II i i f. ’ i M ) i i ! y i % ^ | ; ^ Ull I I4I 4 I J
dubbla contrapunklen rökte ocli sprakade. Nu salte jag 111ig vid clavecinen och lor-
!
sökte först härma chitarrans toner, sedan alt spela och slutligen sjuuga efter systrar-
* 1 * 1 , - • »I • • # i t if 1 . | I 1 ’ • > **l(l4 ’i ! - ’ ] 1 j . J ! « |
njis melodier. »JVIan kan ha kacklat no£ för i afton, rolig nalt!» sade vid raidnallsliden
rrn.’i ^;j ir,. i. i, v.. . \ rR. # » j . . ,• *j , #* ; i , i # IIs; n !
slutligen min farbror, släckte båda mina ljus och begaf sig åler till sin sängkammare,
_ In
1 •å#^l I •. I n . 11 rv •• • • 1 * • O • . :•
hvaniran han kommit.
Jag måste Ivda.
Drömmen invigde mig i sängens mysterier,
ty jag tyckte mig på det förträffligaste sjunga »se?ito Faimca speme» — Andra
morgonen hade min farbror till repetitionen beställt alla, som möjligen kunde åstadkomma
någon musikalisk lon. Ilan var stolt öfver att få visa den ypperliga beskaffenheten af
vår musik; emellertid aflopp saken högst olyckligt. Lauretta framlade en stor sång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
