Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 48.
1854.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
2:a Årgången.
Stockholm.
18 November.
Musikaliskt Porträtt-Galleri.
a
*i.
Am tor g a,
(F »rts. och slut fr. N:o 46.)
• #
Kritiken har belviOal sannfärdigheten af många enskilta drag ur Astorgas
lefnads-roman. De framvisa alldeles för liteu prosa, alldeles for lilct kalkborgerligt, för alt
kunna påtryckas trovärdighetens stämpel. De få spridda lemningarna af Astorgas verk
gifva dock så till vida bevis för äktheten af dessa enskilta drag, så mycket som dylika
arbeten öfverhufvud kunna bevisa några (akta ur det yttre lifvet.
En lefnad, hvars första scener lilldrogo sig på afrättsplatsen, kunde icke annat än
framställa händelser af den mest dystra, den mest hemlighetsfulla karakter. Af dessa
hemska tilldragelser förklaras lätt del vemodsfulla uttryck, som vi spåra i dragen af
hans sångmö, i öfrigt begåfvad med det varmaste hjerta, den mest finkänsliga
uppfattning och den eldigaste fantasi, och som uppenbarar sig lor oss i Ii varje ton, som
klingar från hans lyra.
Det ligger måhända någonting mera deri, än blott en slumpens skickclse, att
Aslorga i sill herrliga Slul/al maler, märkvärdigt nog, satt stället: »/ac ut animae
donelur paradisi gloria» — i moll. Framlyser icke deri den af smärtan betvingade,
genom olyckor och motgångar till . auslens Jif invigda själen, som tiilocbmcd vid
besjungandet af paradisets glädje icke n undertrycka suckeu af ett trånande vemod?
Röjes icke samma bittra vemod på det ställe der del heter, att ett svärd genomträngt
gudamodrens sargade sjal! l}crtra?isivit gladius! Basarna fortskrida under dessa ord
dämoniskt i chroinaliska gångar, under det öfverslämmorna än höja, än sänka sig,
likasom suckande under tvngden al djupa qval. Basstämmorna lyckas intränga i det hela
med eggen af ett skarpslipad! svärd. Få tonmästare äga i sin förmåga att så låta del
marterlulla i detla, otaliga gånger komponerade ställe tränga åhörarne genom märg och
ben, som den eljest så milda Aslorga. Delta är just det svärd som på afrättsplatsen
trängde genom ynglingens själ, i samma ögoublick det afskar fadrens lifstråd; måhäuda
har Aslorga här omedelbart i toner skildrat bistoricu om sina egna qval.
Astorgas beundrare hafva, låtit från trycket ulgifva hans herrliga verk: »Stabat
mater», icke for att derigenom erhålla någon materiel vinst, utan för att gifva sin
hänförelse tillfälle att på delta sätt tändas i andras hjerlan. Någon förlägoarc^rn,n ar
icke utsatt på titelbladet; detta prydes blott af ett eukelt kors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
