Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller »melodien.» Konstnären förstår och njuter af musik, hvarmed här närmast förstås
instru/nenlal-musik) som sådan; den musikaliska handlingen är för honom nog.
Dilettanten hänför allt till sin egen subjektivitet och tillägger lonskapelserna en medlande
objektiv betydelse.
Dilellantiskl kallas inom den skapande konsten det teoretiskt och tekniskt
oskickliga, den bristande individualiteten, den lösliga uppfattningen af text vid
sångkomposi-tion, äfvensom sådana förändringar af andras verk, hvilka icke kunna göra anspråk
på benämningen: arrangement. Dilettantismen i denna betydelse har hos oss erhållit
ett beklagligt herravälde. *Man är, oaktadt alt menad eller låtsad förgudning af några
fa, äldre kiassici, i allmänhet nöjd med alldeles lor litet i allt hvad nya företeelser,
isynnerhet inhemska beträffar; (de bättre bland dem, de hvilka vittna om en
konstnärlig ståndpunkt, ligga, som sagdt, utom dilettantismens synkrets), och fordrar
der-före af kritiken endast omnämnandet af goda egenskaper, och för dc dåliga »mildhet»
och »sanning med modifikation».
Deraf de olika principerna för musikalisk kritik, äfvensom tolererandet af en så
beskaffad, som for närvarande de stora lidningarnes.
Målle snart den sanningen utan modifikation göra sig gällande, att ett stort,
måhända det största hinder för utvecklingen af vår musikaliska konst, är just dilettantism,
sädan den här ofvan blifvit definierad. R—n.
En Melodi,
ni.
(F»rls. fr. lV:o 3.)
Djupt kände Boicldieu smärtan öfver förlusten af sin älskade Marion, men hans
natur dukade dock icke under derför, emedan den i sig sjelf ägde tillräcklig styrka
for alt besegra dylika själsskakningar. Med en slags vild exailation hängaf han sig
åter «åt sina älsklingsstudier i musik, spelade, komponerade och studerade med otrolig
ifver, samt var ofta till sent inpå nätterna fördjupad i läsningen af goda teoretiska
arbeten öfver operakompositionen. Man hade nämligen fått en idé, att skrifva cn opera,
och alt med den vandra till Paris, delta Paris som alltid utgjort målet för hans längtan.
I detta brusande haf af lifvct i dess rikaste utveckling, ville han bada; endast här kunde
han svalka sina Ulligaste önskningar. En gammal tillfällighelspoet, som han
påträffade i staden, utarbetade, på hans enträgna böner, ål honom cn ganska medelmåttig,
flyktigt utarbetad operatext, hvilken Adrian fann alldeles ypperlig; kompositionsarbclet
började genast. Under dessa och dylika studier, planer och förhoppningar, förflöto
tvenne år, efter hvijkas förlopp vi iinna den unge komponisten en Septembermorgon,
vaudrandc åstad med partituret till sin opera under armen och 30 fr. i plånboken,
begifvaude sig till Paris.
Auläud till den underbara jättestaden såg han sig midt i hvirfvcln af
njutningens mest vilda och högt skummande böljor, de der hotade att helt och hållet
neddraga honörn i sitt djup. Lyckligtvis förde honom ett gynnsamt öde till den åldrige,
högt berömde instrumentfabrikören Erards hus. Här, i denna konstälskande, gästfria
bouing, fick Adrian begagua sig af de ypperligaste instrumenter, och, hvad som var
houom vida gagneligarc, — höra spelas; ty Erard såg ofta hos sig konstnärer af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
