Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fynd och forskning - Radar, av Martin Fehrm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fynd och forskning
kommer’ inga ekon tillbaka,
åtminstone inte när det är lugnt. Vågor
kan ge ekon i radars närmaste
omgivning.
En sådan bild som i fig. 2 visar
omedelbart vilken betydelse radar
har för navigering i kustfarvatten
vid dimma och nedsatt sikt.
Radarbilden påverkas ju inte härav. Även
ute till havs har radar den
betydelsen att den ger läget på
mötande fartyg och därigenom
kollisions-varning.
För att radarapparaternàs
möjligheter i sjöfartens tjänst skall kunna
helt utnyttjas måste man även vid
;» radarväder», dvs. då det är så
tjockt att bara radarapparaten »ser»
något, kunna utnyttja bojar och
prickar, som .utmärker farleder.
Bojar och prickar ger i allmänhet
ekon, men oftast på för små
avstånd. De är dåliga radarmål om
inte särskilda åtgärder vidtas. På
många ställen kan det bli lämpligt
förse dem med
reflektoranordningar i form av. t. ex. mëtalltrådsnät
av viss form. I svenska farvatten
utprovas metoder härfor av
lotsverket, sjökarteverket, marinen och
försvarets forskningsanstalt i
samarbete. Försöken avser även andra
detaljer i radarmetodernas effektiva
Utnyttjande. Hit hör exempelvis hur
sjökorten skall se ut för att
jämförelsen med radarbilden skall
underlättas. Fig. 3, 4 och 5 visar
sjö-mätningsfartyget af Klint med två
radarstationer, som använts vid
försöken.
Här kan det vara lämpligt tala om
några tekniska detaljer igen. Tidi-
Fig. 3. Sjömätningsfartyget pf Klint
med radarantenner på främre masten
206
gare talades om att radiovågorna
gick ut i en viss, riktning från
antennen i form av en stråle. Genom
att antennen vreds runt svepte
ra-diarstrålen över omgivningen
’ungefär söm en roterande fyrs
ljuskägla. Riktverkan åstadkommes av
antennen (fig. 5) på samma sätt
som en reflektor ger riktverkan i
en strålkastare. Radiovågorna
kommer från sändaren nere i fartyget»
genom det’ krökta röret, kastas
ge-jiom tratten mot reflektorn,
»spegeln», och från denna i motsatt
riktning ut i rymden i ètt stråk;
knippe. Vinkelbredden på detta
beror på antennspegelns storlek i
förhållande till den våglängd,
som’användes. Kortare våglängd ger för en
viss storlek på spegeln bättre
koncentration, mindre vinkelbredd på
strålen. Vid fartygsradar rör sig
denna vinkelbredd om några grader.
Alla mål på ett visst avstånd som
samtidigt belyses av strålen ger en
gemensam lysfläck på radarskärr
men (på PPI-bilden). Eller
annorlunda uttryckt: varje mål, hur litét
det än är i sidled, ger på skärmen;
en målfläck, med en vinkelbredd som
motsvarar strålens. På den andra
ledden, i riktning från antennen och
utåt (motsvarande riktningen från
mitten och utåt på skärmen),
bestämmes fläckens storlek utom av
målets utsträckning även av
radarpulsens längd. Hur litet målet än är
tecknas det på skärmen aldrig
kortare än vad pulslängden motsvarar.
Vid fartygsstationer rör det sig om
50 till 100 meter. Radarn tecknar
således en relativt grov bild av
omgivningen. De viktigaste leden i att
få den så detaljrik öom möjligt är
kort puls och smal stråle. Och då
antennen av mekaniska skäl inte
kan göras så stor som helst måste
för smal stråle mycket kort
våglängd eftersträvas.
Det idealiska radioröret för detta
ändamål kallas magnetron.
Magne-tronen framkom ur de allierades
intensiva radararbete under krigets
första år och den var grundstenen i
de radarapparater, som vann slaget
om Atlanten och verksamt bidrog
till att Tyskland kunde
bombarderas under de svåraste
väderleksförhållanden.
Vi skall ett ögonblick återvända
till de två radarapparaterna på
fartyget i fig. 3. Deras antenner syns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
