Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges ekonomi, av Ingvar Ohlsson - Efterfrågeöverskottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES EKONOMI
Efterfrågeöverskottet
När man skall beskriva ett lands
ekonomi, kan det vara lämpligt att
som utgångspunkt göra en
jämförelse med ekonomien inom en
familj. Familjens utgifter bestrids
med de inkomster, som flyter in för
familjemedlemmarnas
arbetsprestationer m. m. Om inkomsterna icke
räcker till, kan famüjen använda
besparingar eller låna (ta på
kredit).
På samma sätt är det med ett
land. Under ett år står en viss
mängd tillgångar till förfogande för
att användas av landets invånare till
olika ändamål.
Tillgångarna består i första
rummet av de färdiga varor och tjänster
som produceras inom landet och
som brukar sammanfattas under
benämningen nationalprodukt. Vill
man göra av med mera varor än
som produceras inom landet, får
m^n använda besparingar (t. ex.
valutareserven) eller låna
(utlandskredit) för att kunna importera
mera än man exporterar. På så sätt
uppstår ett importöverskott av
varor och tjänster (facktermen är
underskott på bytesbalansen).
Möjligheten att genom importöverskott öka
tillgången på varor är naturligtvis
starkt begränsad. I första hand blir
produktionsresultatet
(nationalprodukten), som framställts av landets
invånare med hjälp av dess
produktionsapparat (maskiner o. d.),
avgörande för tillgångarnas storlek.
Hur används nu våra tillgångar
av varor och tjänster under ett år?
En del går till investering, dvs. till
hus, fabriker och maskiner för
utbyggnad av produktionsapparaten.
De är alla ting, som behövs för att
öka effektiviteten hos produktionen
och därigenom möjliggöra en ökad
levnadsstandard för framtiden. En
del av investeringarna måste
användas för att ersätta och underhålla
den del av produktionsapparaten,
som under året förslitits vid
produktionen. Om man vill se, hur stor
tillväxt produktionsapparaten har
undergått under året, måste man
därför minska värdet av
bruttoinvesteringarna med kostnaderna för
ersättning och underhåll.
En annan del av
produktionsresultatet används till konsumtion,
dvs. för att tillgodose invånarnas
behov av mat, kläder och annat som
hör till livets nödtorft och lyx. En
del av konsumtionen sker — liksom
en del av investeringarna —- i
offentlig regi, en annan del i privat regi.
Bilden på nästa sida åskådliggör
tillgång och efterfrågan i Sverige
före och efter kriget.
Samhällsekonomisk balans
När man i efterhand ser på
siffrorna över tillgång och efterfrågan
på färdiga varor och tjänster, ser
det ut att råda full balans: tillgång
och efterfrågan har under det
gångna året varit exakt lika stora. Detta
är fullt naturligt, eftersom man icke
kan ha gjort av med mera varor
än vad som funnits att tillgå. I
denna betydelse är det alltså balans.
På senaste år har man i alla fall i
Sverige talat om brist på
samhällsekonomisk balans och därvid bl. a.
även tänkt på balansen mellan
tillgång och efterfrågan. Hur skall
man förklara detta? Vad är det som
ej är i balans? Låt oss undersöka
saken.
Om landets invånare för närmasr
te framtiden vill (planerar) göra av
med mera varor och tjänster än som
står till förfogande vid o f ö rr
ändrade priser och med
hänsyn till arbetskraft, råvaror,
valutatillgångar o. d., uppstår en
spänning mellan tillgång och
efterfrågan. Om denna vilja att köpa
mera varor än som finns till
förfogande blir stark, kan det ha
skadliga följder för landets ekonomi.
Dels leder spänningen exempelvis
till överrörlighet på
arbetsmarknaden och därmed minskad
effektivitet i produktionen (jfr kapitlet
Arbete och lön) och även till
»felinriktning» av produktionen,
eftersom det »lönar» sig att starta snart
sagt vilken tillverkning som helst.
Dels leder spänningen till
påfrestningar på prisnivån (jfr Kampen
mot inflationen, NVH 47, s. 257 ff.)
och på valutareserven, något som
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
