Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen, av Arvid Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressen
Nyhetsbyråer
Pä Förenta nationernas stormiga konferens om informationsfrihet,
som hölls i Genève i mars och april 1948, uttalade de 54
^regeringarnas delegationer i sin första resolution, att »informationsfrihet är
en folkets grundläggande rättighet och pr öv ostenen för alla de
friheter som Förenta nationerna har till uppgift att trygga och utan
vilka världsfreden ej kan bevaras».
Innan konferensen bröt upp hade
den också högtidligt fördömt »all
propaganda som åsyftar eller är
ägnad att framkalla eller uppmuntra
höt mot freden, fredsbrott eller
angreppshandlingar liksom all
förvrängning och förfalskning av
nyheter genom vare sig offentliga eller
enskilda organ». Konferensen
riktade också en allvarlig vädjan ’till
pressens och andra
informationsföretags folk att »fullgöra sitt värv
i en anda präglad av noggrannhet,
rättrådighet och ansvarskänsla.»
Bakom dessa manande ord ligger
det »kalla krigets» realitet sådant
det förs mellan öst och väst i
efterkrigstidens förgiftade politiska
atmosfär, och sådant det återspeglas
i det material som nyhetsbyråerna
har att behandla.
I Genèvekonferensens slutakt
rörande den internationella
informationsförmedlingen inkluderas
uttryckligen både nyheter: och åsikter
(dvs. andras åsikter, inte
nyhetsbyråernas) i förslaget om inhämtandet
och vidarebefordrandet av material.
Man föreslog också att de olika
staterna skulle ställa sitt
nyhetsmaterial till de utländska
korrespondenternas förfogande på samma
villkor soiri till de inhemska
pressmännen, att censur i princip inte skulle
förekomma på utgående telëgram,
att informationsfrihet skulle råda
både för egna och utländska
medborgare och att nyheter och
åsiktsyttringar skulle fritt få pumpas in
över gränserna.
Slutligen framlades en
konvention om rätt till internationellt [-be]riktigande,-] {+be-
]riktigande,+} varvid en regering som
anser att ett i utländsk press eller
radio offentliggjort meddelande är
felaktigt, förträngt eller falskt
skulle ha möjlighet att genom resp.
länders regeringar få ett
beriktigande distribuerat till tidningar och
radiostationer. (Men frågan qm pu-
blicerandet av en sådan kommuniké
från en främmande stat måste
givetvis i ett demokratiskt land bli
de olika tidningarnas egen sak àtt
avgöra.)
Även om stora tidningar och
radioföretag har sina korrespondenter
världen runt, är det dock
nyhetsbyråerna som sköter huvuddelen av
den internationella
nyhetsförmedlingen. Men när man talar om
nyhetsbyråer måste man skilja på de
statliga byråerna, som står i direkt
beroende av den i deras hemland
härskande regimen, och de
journalistiska, av respektive regeringar
oberoende och privatägda eller
kollektivt ägda av de tidningar de
förser med material. Dessutom
förekommer nyhetsbyråer som delvis är
understödda med allmänna medel
och av organisationer eller företag.
De statliga eller officiella
byråerna arbetar med samma politiska
riktlinjer som sin regering (ex.
Sovjetunionens TASS och de nya
östeuropeiska regimernas
nyhetsbyråer). övriga beroende byråers
uppgift kan sägas vara att genom
distribution av lämpligt informations-,
material art>eta för sina
intressenters good will.
De oberoende, eller vi kan kalla
dem de »verkliga», nyhetsbyråerna
arbetar med nyheter därför att de
är nya och — i bästa fall medan
de är nya och uteslutande till
pressens och radions tjänst.
.Målsättningen anges, arbetet sker och
materialet bedöms utifrån rent
journalistiska synpunkter. Redan för ett
århundrade sedan angavs den stora
amerikanska nyhetsbyrån
Associated Press’ rättesnöre av en
korrespondent så här: »Min uppgift , är
att sända fäkta; mina instruktioner
tillåter mig inte att göra några
kommentarer till dessa fakta. Mina
meddelanden går till tidningar, som
följer alla ölikà politiska linjer. Där-
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
