Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 MÅRREGARDEN RÅNSBÅttG,
vid. Men så var också Johannes så hederlig
och löfte att hjälpa oss med att flytta dit stugan
och han tyckte det, att grannarna skulle också
göra körehjälp, det skulle han svara för. i
Alla voro nu så fasligt goda imot oss. När
Greta kom fram till härregården och ville betala
stugan med de styfrarna, som vi hade spart ihop
under året, så sade harrskapet, att vi kunde
gärna få vänta med betalningen, tills vi fingo
litet bättre om det, för desse pängarna gingo
nog åt till bygget. Och bönderna körde hem
hela stugan, både väggar och tak, för intet.
Det förstår sig, jag fick la bestå en kanna bränne-j
vin, så jag fick — men hvad var det för en sådan
välgärning. Så tog jag mig ett par byggekarlar,
och vi satte upp ett hus och det i flygande fläng.
Och jag vill lofva, att nu fingo vi det på
folkavis, för här blef både stuga och kök och en
liten kammare med. Det var annat svängerum
än i den gamla jordhyttan — fast inte lastar
jag hyttan, hon var god att ha, så länge en inte
rådde med att skaffa sig något bättre hemvist.
I maj månad kunde vi flytta in i den nya
stugan.
»Seså,» sade Greta, »nu ’ar vi ’ärrskaps’us,
nu ska vi bara bruka upp jorden, sen är
’ärre-gårn Eansbärg färdig.»
Så började vi med hacka och spade där i j
f ljungbacken. Så brände vi och så satte vi
jordpäron och om hösten sådde vi råg. Och Greta
gaf sig ingen ro, innan hon hade redt till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
