Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han gick på räf i Fick han upp en räf i
lysningen, så följde han honom till kvällen, om
räfven inte gick in i kummer. Och gjorde han
det, så gick han in efter’n. Han var så
sönder-biten ibland, så hans hufvud såg ut, ända som
om det hade varit hackadt, och skinnflankarna
slängde ikring en, när han riste på sig. Menj
mickel, han måtte alltid släppa till pälsen. Den
siste vintern var han med om älfva räfvars död,
och på den tiden fick en sju riksdaler räfskinnet,
för det var en sådan frågan efter räf skinn
därinne i Ryssland då så, sade de — och det blef,
låt mig se - — sju och sju och sju och sju––––M
det blef sju och sjutti riksdaler på en vinter,!
och det var pängar, det. — Men så kom den
förbannade löktnanten på härregården hem ifrån
Tyskland och då hade han fått för sig, att han
skulle ställa till en stor jagt där för en gångs
skull. Eljes så var han justament ingen jägare
— det var han för lat till. Sofva till klockan
tolf på dagen och åka, efter fyrspann ändå, öm|
det så bara var till närmsta ställe. Tvi fan! —
Det kom härrar och proselyter dit ända ifrån
Dannemark och Skåne och skulle vara med på
denna stora jagten. Och gamle Spjut,
skogvaktaren där, han hållde ända på att mista både
vett och förstånd, så rädd blef han, när som I
löktnanten sade till honom, att han skulle
ansvara för, att jagten gick bra — han var så
gammal och dorsk då, gubbakräket. Men så I
skickade han bud efter mig och bad mig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
